- Project Runeberg -  Eos. Tidskrift för barn och barnens vänner/Organ för Lärareföreningen Hälsa och Nykterhet / År 1865 /
78

(1853)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

78

hivarfehanda redstap, och Setoerin tvarflblef
äftyen ett städ, samt allt öfrigt, hioaraf en
vapenfritts manligt-nio betjetiar sig.

ATer narcissers-« sade den gamle dyster,
set; strid till loertet; det stall snart toara
gjordt.·s Setoerin ttoekade ännn något, flut-
ligeti tnlnafl han: astral jag har inställt
mig bär-, pä det ni icke sinlle hysa dåliga tan-
kar om mig och beskylla mig för feghet, melt
timlig lycka toiil jag icke köpa med fyndiga
medel, fng derföre, ont ni toill bistå mig me-
delst Gitdo hjelo eller. . . P» Dan tokigare icke sä-
ga mer, ty den gamle afbröt honom med etl
stratt och lade i ordning toerkiygeit, då ban
plötsligt, likfostt lat-ad af loansinne, utropade:
Eli-ser ni tvi-il lnnstap och metande kor den
onde etiqelns dopaamtt7 PA mår arma pla-
net haltoa dessa teioferligett icke ännu med-
för·t siar nyna, men för dem stall dock hans
afgritndolsoning sjunka allt djupare, f.i att han
ffelj stall efter hand känna filt allt lartare och
alltmer stiga, intill dess ren rätta tanken
utlägger töreningabryggam på htvillett ett en-
da stelt foter iii i himmelriket. — Llibet.r pa
er flinga, min två-il och anropa svid hmarfe
slakt ert ai edra helgon; betonle sjal och oka,
få art ni icke tanter något! Eit tante, font
icke katt tvingas till sint, lie andeno dödligatle
fiende, och alm öfriga tankar ära da fester af
ehaot3, eller de ciro tyngden af alla laster-, hit-il-
la endast lemna ät linnet några få trasiga
böjelser gitarr- emedan i keefaii fattas rett en-
da lii-ilen. oja-ad bekymrar det ek för öfrigt,
ont en olycklig binder er lyckans- grip den
ototsirelckt, i hatare namn ni bil-agar; det
och allt ofiigr qtoittar mig likn. Dock —- hur
katt ni fatta, hivad font till och med undfallit
mig? fritid derföee edra tvapen i Gads namnli-
Därtoid fattade hatt en jernstång och slog pä
Iolmaofan i härdett, få att lägatt flammade

högt tipp. Noga tvifaee ban nle tett fönon
nade ynglingen, hurtt hatt genottt elementet-l·
nas begagnande skulle tvinna sitt möl; —»ochv
när namns ilnggor började tolka for deti för-,
fta dagbrackningen, glänste en af de skönaste.
Dantaseenerklingor i Eetverins hand.

ssWill ni förfärdiga iimnt etik-« frågade
den gamle, nitti Eelveritt slagtade: »nej, Her-
tel Htoad fotii en gåtrg lockacd mig, det Ian
jag fakere för alltid. Men hnr stall jag titt
innna toifa min tacksamhet, och htveiit ar ni,
fom jag hädanefter stall minnas fasons mitt
flörfte toälgorare?««

issörneka mig sjelf, det höitoes mig icke,
ont jag ock blitts-sil en sträck för fluga dårar
och fått-ilska barn. fantt förhatlig för mig sjelf,
emedan jag finllee mig högt öfiver känslans
regioner-, och teet iinnn känner-. Ja heter
Johairiiei Fattftl Bältoa ickel
Mettnifkorna rik-ta mig reeati bland de döde,
ter tidigt, och liiteal för feni! Drag titt hä-
datt till edra inskränkta och derföre saliga för-
hoppningar! Fdrhlif er icke i edert finne och
hall er sorgfälligt trio edra närmaste pligter,
till hioilkli hiertat fager amen! Hjertat är icke
trä-rott bifall — Hognnse män Scxf oa påstått,
att tet är förgängligt och att fjäten ensam är
oförgänglig -— men tro icke teil Hjertat bar

fin egets fjäl, och ioe ren, fossi på denna fidatt
grafit-sett bortfloftt henne och lat hett-te jagtas
mellan lierlfernlis glod och fftlftarleieirtl ishra
tole, att hon ftrömmate med i ådrorna, och
han frän ltt kallt hierta men en loarni blod
ät sig fjelf bereote ten fördömelse, font stön-
digt fonder-sliter hans höasiti och heligaste tatt-
karl Gtre letsage et! tätts på mig, när ni
vehöftoer hjelp, htoiltett alltid ligger hivar och
en fä mika, att hatt kan flinta den frätt fig.
Ack, menttiftan förmår mycket, när hon
icke toill mer sin hon kans ty det är lofs«

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:48:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eos/1865/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free