Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
Vid grod-dammen ,
af förf. till Sjöjungfruns Sagor.
I skogen låg en dam, ett sådant der
litet grumligt vatten, hvari aldrig större
djur än grodor, ormar och ödlor uppe-
hålla sig, och som derföre tror sig inta-
ga ott ofantligt område af jordytan.
Omkring dammen vexte lind, lönn,
hassel. ek och björk. Äfven dessa hade
”Menniskor taga
”Säå-
lunda finnas Lindqvistar. Lönnegrenar,
höga tankar om sig.
sig ju namn efter oss”. sade de.
Björklundar m. ff. — Och de speglade
sig sjelfförnöjda i dammen, fastän vattnet
var grumligt.
Huru frodades
- - Man kunde se, utt det lef-
icke gräset närmast
dammen ! .
de i välmaktsdagar. Detta som annars är
så böjligt och ödmjukt, höll sig styft och
stelt.
Men
satl en groda.
midt i den yppiga grasvexten
Solen värmde så skönt
hennes slemmiga hud. ”Det är dock väl-
signadt”, tyckte hon. ”KRoax, koax, koax”!
— Hon tyckte alltså bättre än bon kun-
de uttrycka sig.
Utan att vilja tadla henne för hvad
hon icke rådde för. var hon emellertid
ett sjäp, en riktig tässa, platt och otymp-
lig. Så ofta hon rörde sig i det våta
elementet, hördes det ”plomp?! efter hen-
ne. Eljest såg hon icke så illa ut. Hon
var helt ung samt möjligen till och med
en skönhet inom sitt slägte.
Ögonen voro stora och utstående, med
en smal, gul randning ofvantill. motsva-
rande brynen, Hon blinkade aldrig och
det besvärade henne ej heller, om någon
Hon bar
en grön lifklädning med två svarta knapp-
höll henne tummen på ögat.
rader pe ryggen, Pa byarje Land Hade
hon tre fingrar och tre tår på hvarje lot.
En utmärkt färdighet egde hon i att fån-
ga flugor, ty sin lunga, som är lång.
smal och böjlig, kunde hon lägga dubbel
i munnen och uträcka med största hastig-
het.
en flugstackare — vipps! tungar? ut och
När hon då inom båll fick syn på
kräket med in genom halsen.
Om grodans härkomst vore en bel hop
alt berätta. Hon var född vid
af en insjö En samlare af naturalier
stranden
hade tidigt om våren funnit henne ännu
hade
han tagit hem med sig, lagt i en burk.
outvecklad i en räåmknippa. Denna
fylld med vatten, samt sedan ställt bur-
ken i fönstret, tills alla de små, i början
hvita råmkornen svartnade och slutligen
upplöstes och blefvo många hundrade sim
mande Hf. På den tiden hade hon gälar
och stjert som en fisk. Vid mognare ål-
der fick hon lungor och gestaltade sig
annorlunda: Bildningen kan således märk-
värdigt förändra älven en groda.
Hurn hon kommil ur naturforskarens
bark. måste lemnas osagdt: det vissa är
alt hon nu, en vacker sol- och sommar-
dag. satt och dasade sig i gröngräset vid
förutbeskrifne skogsdam.
Gent emot henne ringlade en oro
kring en väldig syamp, i skuggan al nå-
Han
nade sannolikt fiska här i dammen.
gra bredbladiga kärrblomster. äm-
ty
hvar skulle en orm fiska om €j I grum-
ligt vatten? . - Redan hade grodan ådra-
git sig hans uppmärksamhet och den glim-
blickar
trängde snart ända till grodans bjerta, hvil-
mande tjusningskraften i hans
ket lätt antändes, genomglödgad som hon
var af solstrålarne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
