Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lct
Trafko-ntakarca och hatts dotter.
(Forts. och slut fe· föreg. utr.
Jatt satttlade mina sista krafter och, Gttd
toare låftoad, hatttt attdlöö till bergshöjdett.
DS sått jakt närmast nedattföre min Gretl.
Der arbetade hon i kiirret nted en stör i han-
den, alldeles såsottt dett, htvilkett söker ttiigottd
ting. Då hon efter hidarje gräsning intet
sann, skalade hon sii sorgset på busa-tiden
Mitt bjerta höll på att brista doek ttter öf-
toer tniu dotters sorg ätt öfwer min egett.
Jag ropade henne att, jag kallade pil henne
med de tttest smeksamma ord. Hott åter säg
på mig nted ett slö blick, såsottt ont hon icke
tättde mig. Jag hade all möda att fä hettne
tillbaktt och till hemmet-
Under ett tid af ttvå är — en låttg tid,
mitt herre, för den, som pröftoas af sådatta
sorger — idar Gretl alldeles tokig. Sedatt
har det dock giftoit sig, och hon iir ntt morden
mera förståndig. Mett hott talar ingenting,
skrattar icke, och itttet arbete får hott tillit-tiga-
Länga timmar sitter hon der pä förstuguqu-
stett trots snö och regn . . . alldeles sottt mitt
herre såg hentte nyß. Gär hott någongiing
på ett ärende till byn, så uträttar hon det
toißt bra, men långsamt, ty hött tittar itt i
htoarje buske och häck, lyster upp htoarse sten
..... hott tyckes söka, blott söka. Och sen
is stakar hott alltid pä hustottdet.«-
lll.
Jag toar djupt skakad af den stackars matt-
nens berättelse. Ester ett lång paus sade jag:
Mett har ni dä inte försökt att sätta hetttte
andra tankar i httftoudettk Har ni icke kunnat
bibringa Retl den sanning att hon alldeles ite-
gen skuld hari den olycka hon icke kunnat
förutse?
Mannen skakade huftvudet, fattade i flo-
lniitoen och tvidtog äter arbetet. Med kallt
lttgn stoarade han: det hjelper i alla fall icke
mer.
Jag hade bliftoit rätt underlig och hemsk
till mods, och stugatt blef mig så trång. Det
hade äfwen upphört att regna och jag rustade
mig till tvidare toandring. Ett liten dricks-
penning antogs med stor tacksamhet, och då
satt tvid aiftedet sporde ont icke Neil möjligen
kunde tvisa tnig genaste tuägett till Vist-hofs-
heitn, stvarade träskornakarett att det kunde toiil
ingett bittre ätt Neil. På tuntatthaud gåftoo
tvi oß således af·
Tysta mandrade tvi uppför bergsiingartta.
Flickatt gick framför mig, såg sig ofta spa-
ttattde omkring och böjde stundom bustttr nu-
dan. Fadretts ord ont hennes letande och sö-
kande besannade sig. Ester de fruktlöstt försö-
ken skakade hon på hitin-tiden
Mig påkom ett djupt, hjertligt medlidan-
de. Retl tycktes toara knappt tjttgtt tir; hott
toar smärt och sint bygd, och hennes bleka ans
sigte hade oaktadt den oroliga, ständigt sökan-
de blickett ett eget, rörande behag.
De första försökett att anknyta ett samtal
med mitt följeslagerska blestvo tttatt frukt. Jag
upphörde dock icke dermed. Jnom tttig toar
såsom ett aning att jag här dock möjligen kun-
de toara till hjelp.
DF tvi giugo förbi Rabensteitts stöna björks
och bok-betonxna topp, rasslade det i småsta-
gen, förmodligett af något styggt rådjur. Jung-i
frun blef strätttd och stanttade sitt gättg. Hen«
tteti blickar häftade på det ställe hwadan pras;k
let utgick. Då gick jag till henne, fattade
henne tvid armett, såg henne i ausigtet och sa-
de leendet — Minsann tror icke jag att du iie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
