Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
dem, så ypperliga se de ut, och ser du,
derföre skulle jag vilja köpa mig en.”
”Således, för att slösa bort på onödi-
ga saker, vill du hafva treskillingen, min
lilla Alfred”? ”Nej, det
hlir ingenting utaf!
svarade Helena.
Jag behöfver mina
penningar bällre, äv all gifva ut dem för
läckerheter; och när jag sjelf inte äter
nägra sådana bullar, så behöfver du hel-
ler iute äta någon, Om du är hungrig,
så hed mamma att du får ett stycke bröd.”
Alfred lät icke afskräcka sig af detta
svar, utan förnyade sin bön så länge, till
dess han slutligen insåg, att Helena verk-
Nu
förargade han sig öfver de fåfängt bort-
ligen var obeveklig i sin föresats.
slösade bönerne och smekorden och räå-
kade i häftig vrede.
”Du är en gammal, ful flicka, en otäl:-
ka?! Fy,
skäm ut dig, att inte vilja skänka din
utropade han: ”en girigbuk.
bror lumpna tre skilling!”
Helena bekymrade sig lika litet om
Alfreds smådeord som om lans smekord.
”Jag är redan van vid det, all bli smä-
dad af dig. Alfred!, sade honj lugut.
”Alltid, när du inte får några penningar,
så smädar du. Men det gör icke något
intryck på mig, och derföre råder jag dig,
alt icke förgälves anslränga dig så myk-
ket.”
Alfred kastade en ursinnig blick på
systern och aflägsnade sig.
Några dagar senare inträffade den för-
sta julmarknadsdagen , och Alfred så väl
som Helena fingo hvar sina tjugufyra skil-
lingar till skänks af fadren, som tillät
dem köpa derföre hyad de behagade. För
att åskåda de granna stånden och Jehaa]l
kerna begålvo de sig till Stortorget och
spatserade emellan bodraderna. Tusende
föremål ådrogo sig deras uppmärksamhet.
och de betraktade och beundrade allt som
var eller syntes vara vackert och lysande:
Under promenaden förenade sig med dem
några små gossar och flickor bland deras
bekanta, hvilka äfven hade fått litet pen-
ningar af sina föräldrar. och slutligen
hölls en stor rädplägning angående hvad.
som skulle köpas derföre.
”Jag köper nägra pepparkakor och sok-
kerrån”, sade Alfred ;
”Jag köper mig en käpphäst”, utropa-
de VVilhelm.
”Och jag koufekt”, inföll Emilie.
Ifyvart och ett af barnen visste att köpa
något, och blott Helena teg alldeles stilla.
äå, Helena, hvad tänker då du att
göra med dina penningar”? frågade slot-
ligen den yra Emma.
”Annu vet jag icke något, som skulle
HH
kunna förmå mig alt gifva ut mina pen-
ningar, jag har ännu icke sett något, som
jag vill hafva”, svarade Helena.
"Jaså, du tänker väl göra, sasom all-
tjugufyraskillingen i din
”Fy
flelena, hvarför skall du vara så snål
tid, och lägga
sparbössa?! utropado Emma. skäms
AN
”Jag är inte snål, söta Emma”, svåru-
de Helena beskedligt. ”Men bvarföre skall
jag köpa mig något. som jag ixte tycker
om? det gör jag visst ickel?
”Jo, vi känna till det der, syster; du
är en snälpust och lär väl blifva on så
dan ialla dina dagar”, sade Alfred Jå-
nande, och det lilla sällskapet instämde
ideri, i det de alla öfverhopade Helena
med tusende hånande anmärkningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
