Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äB
Helena fördrog tåligt deras hön. ntan
att svara ett ord derpa = Meu då de små
retfulla vännerna drelvo det alltför lång.
vände hon sig en gång burt, och helt tyst
aftorkade hon en tär. som förrädiskt fok-
tade hennes blomstrande kind. Ju min-
dre hon talte, desto djupare kände han, och
hennes vänners hån kränkte henne bittert.
Slutligen, då de sågo att de förgälves
använde sina tqvickheter, lätu de små spe-
toglarne Helena vars i fred, och tänkle
äler på sina egna angelägenheter. Pen
ene köpte pepparkakor, den andre en Epp
häst, den lredje, fjerde och femte konfekt
och dylikt, och inom en half limma voro
fickorna lomma och penningarne voro ut
gilne. Men likval ade ingen ånaon lust
alt begilva sig hem, utan man spalserade
muntert omkring : marknaden ännu en
god stund.
Barnen gingo just förbi en högnbod,
för alt begifva sig in I en nuv rad, då dr
plötsligen uppehöllog af en darzansde röst,
som anropade dem om en skärf. De van-
de sig om och en gammal muu, sovr sått
på en sten, räckte sina darrande händer
emot dem.
”Ack, söta små barn”, sade han, ”skänk
gamla mannen en liten slant. Jag falti-
ge gubbe är så hungrig, och kan icke för-
tjena nagot med arbete, och ändock för-
harmar sig ingen öfver min nselhet. Se
bara här, och bal medlidande med en
gaminal invalid, som i slaget vid Gross-
’beeren förlorat sina begge ben genom en
kanonkula.”’
Den gamle mannen slog upp skörten
å sin trasiga rock, och barnen sågo, att
ett par träben ända upp ifrån knäna ma-
ste ersätta benens ställe. Denna syn gjor-
de dem ondt, och alla grepe i sina firkor,
för att gifva den gamle soldaten en liten
gåfva. Men fickorna voro tomma, och för-
lägne slogo de små slösarne ned ögonen.
Endast Helena smalvg vänligt, och räckte
ät den gamle mannen alla siha penningar.
”Gud välsigne dig, mitt goda barn”
sade invaliden, och tryckte tacksamt He-
lemas hand; "Gud välsigne dig för ditt
medlidande. Du har vedergqvickt en ärlig,
girig, bästa Alfred”, sade: hon.
Rebus N? 3.
men gammal fattig mans hjerta, och det-
ta skall den gode Guden aidrig glömma
att löna dig för.” é
KRodnande och djupt rörd vände Hele-
na sig hort och gick vidare, under det att
gubbens tacksägelser ännu ljödo efter hen-
oc, Lill dess hon försvann bakom nästa
hörn. Skamilate smögo hrunes bror och
de andea barnen etter henne, vch före
brådde sig nu i tysthet, alt de ännu kort
torut så bitlerl kränkt Helena. Alfred
anugrade sig djupast, och gaf också snart
vrd ät sina känslor.
”Förlat mig, syster lilla”, sade hun,
och räekte sin hand ät Helena. ”Jag har
gjort dig orätt, det smärtar mig. Men jag
skall aldrig mera kalla dig för girvighuk.”
Helena fattade brodrens hand och tryck:
te den hbjertligt. ”Tro mig, jag är inte
"Men
sparsaim är jag, det är sannt, Om jag
icke vore det, skulle jag inte kunnat haf-
va hbjelpt den stackars gamle mannen. Var
ölvertygad om, all älven för dig står min
sparbössa alltid öppen, om du vill begag-
na penningarne till nytliga och goda än
damal; men slösa bort dem; det skall du
inte, emedan det är eu synd emot den
gode Guden.”
Alla tego vid dessa ord, emedan de
kände, att Helena hade rätt. Men inger
kallade henne mera för girig, utan ailtid
den sparsamma Helsma.
af Charaderne i före-
Lösnin
i: Gråla; n:o 2: Husbehof-
gående n:o
Lösning af Logogryfen i fö.
regående n:r är: Brud; hvaral bud.
bur, du.
Lösning af Rebus n:o 5: Sändu
barn i by och gå sjelf efter; r:o 4:
Ge tiggarn ost, så vill han ha den siekt.
| då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
