Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 Amril I
(UN
LR
NY (T-—
NO ANI
N N
Pris för ärgång 4 Mark .
för harn och barnen"
Stenlryckeriel i Åbo.
Diamanten ").
1. En vandringsman han rastar Allt
på sin trötta stig; Sin staf i mark han
träder Förströdt och helt i sig. Då ser
han något glimma, Det är en liten sten;
Den tar han upp ur skarnet Och lätt
han tvår den ren.
2. Han nöter bort de kanter, Som
sänka än hans mod, Och håller upp mot
solen Dess klara återstod. Hvad har han
fätt i handen Der invid vägens brant?
Hvad ser ban emot solen? En ädel di-
amant! ;
83, Och diamanten tar han Och vär:
mer vid sitt bröst, Och månget år han
äger Af ädelstenen tröst. Den följer med
’) Med anledning af ett dödafall den femte
mars. Se Åbo Underrättelsers nio 27.
hans glädje, Med sorgerna också; Ger
himmelskt råd, om honom Förtviflan sy-
nes nå.
4. Men, liksom kolet brännbart, De-
mantens ädla kol Förintelse ej undgår,
När dödens
engel bläser Upp lågan hyit och skär,
Då gär i rök bort anden, Blott askan
blifver här.
Kan brännas som på bål.
5. Viaskan hafva jordat, Marieblom- |
ma, din! I rök gått upp demanten Ma-
ria, blomman min. ”Den raska qvinnan”
tynat För jordens jemmerdal; Den sälla
anden hunnit Upp till Guds fröjdesal.
6. Dock ljuft väl är dig sända Din
englablick nångång Hitner till fordne
vännen Och öde barnen mång. Ur sljer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
