Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tf·
Ve kil-ute fånget-. sig-, it- tlet elek?
— "lelte elak-, iclte elek, milt bart-!"
Det ttt- ltsuslte tlä i elen gamla tes-lok,
Det- guldet i llotletts bitit-i bliksit lagdt?
Det- peklok glimt– bland klipp-tio korall,
oclt grufdjttpets mörkes- ej döljs skall
hem-alertas ottäleltl, rubinetto bis-atl.
säg-, mode-! ät- tlek detta bättra land?
— "lclie els-, icke ilat-, sitt bokal"
Ellis- soal Mak-lisas blick ej tlel skida kåt-.
"Dcos glädje-sug icke värt öka näk.
"Ej drömt-tett lus säl- Jess ttutlervstsltlz
UDs-te littth ieke tlötl, eller sots-, cllets llirtl;
"Dj lidet- tltts anti-s Pä vansklig lit-opp.
"lIot-tom mols oclt geok, i vät- Tro, värt
Iloppl
— "l)ct· tlet äk; elet ät- eler, mitt bakn!"
Ur skådespelares öden.
En afton gaf matt «Polsta grnftoatt–. Jag
säg en tolfårig sticka, klädd i polfl koftottt,
hoppa tter frätt ett Ilädloge. Långt ifrstt toar-
ker och mycket mager och blek, hade hon lik«
tvål ett par ögott sottt spelade öftoer allt tncd
underbar glans, under det hott ftttågnolade
för sig sjelf, men det der ftnågnolandet susade
fras font ljudet frän ett eolsharpa. Jag hel-
fade på henne och hott nickade bekant och gladt
emot mig, ty jag hade fett och talt med hen-
ne några gåttger på teatern-
»J afton har jag mitt första roll-«,t sade
hott tnttntert.
«Lycka till! Fär jag jag ittte sjuda på en
karamell fss frågade jag och räckte henne några
sådatta.
»C«tt karamell? Tack!
wore en smörgås i stället!s«
Men ack, ont det
»Sc«iledeö hattgrigk««
»Nysligt!«
Jag skyndade ner på operatällartt, tänkande
för tnig sjelf: ».Lwtt måtte inte ha det försett
i pensionen, stackars barn!-« — Ett gått-( lä-
ste jag hos en stor författare följattde: «Ttoå
saker lär atan sig grundligast i ett pension,
och det iir att ftvälta och ljttga-«. — Sttart
Ivar jag-bakotn kulisserna igett och täckte den
ttnga flickatt ett duglig smörgås, font hott slit-
kade med riktig glnpsthet.
»Det är bara ett lappriroll jag nu hats-,
yttrade hatt tttutttfande; »tttett tvänttt, jag får
snart större, och då sia inatt fä se På annat,
det loftoar jag.«-
Hott sade sannt. Hott ftoalt, tttett ljög icke.
Jenny Littd höll tillochnted mera ätt hott lostvat.
Tumntclitctt.
Det tvar ett gåttg ett fattig Bonde, font satt
toid fpiseltt om qtvällnrtta och lagade ont el-
den, och hans httsirtt satt och spatttt. Då fa-
de hatt ett dag: «btvad det är illa att toi ej
ha’ några barit! det är få tyst hos oß och i
andra hus går det så nittntert och luftigt tills-.
»Ja«, stoatade huftrtttt och suckade, «ack,
ont tvi ättdä bara hade ett enda, ottt det
ocksä inte wore större än en tumme, få
finlle jag wara nöjd: tvi stnlle ändock hålla
af det få myckets-. — Ntt bände det ftg att
hennes ittstan blef uppfylld, bott blef wälsig-
ttad med ett alldeles toälstapat barn, atett font
intet toar längre än en tumme· Dä sade de:
«fe det ät font Ii öttstade, och det lilla bar-
ttet still toara oß hjertans kärts-, och få kal-
lade de det Tina-eliten eftersom det svar
fä liten till wexten. Det sid nu fullt ttpp af
tttat, tttett toexte intet och blefaldrig större än det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
