- Project Runeberg -  Eos. Tidskrift för barn och barnens vänner/Organ för Lärareföreningen Hälsa och Nykterhet / År 1866 /
123

(1853)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

123

Ivar tvid sin södelse; men sörstättd lyste ur
ögottett på det och det tet-isade sig snart sont ett
liten qtvick och klok toarelse, ljtvilkett lyckades
i allt htvad tett företog sig.

Ett gåttg lagade bondett sig till att gä ut i
skogen och huztga tved; dii sade hatt tvid sig
sjelf: «aek, dett som tttt hade nägon sottt kör-
de ttt toagttett ät tttiglss ttKära satt-, sade
Ttttttnteliteu, »toagttett skall jag köra ut ät er,
lita på det, dett skall tvara i skogett tvid utsatt
tid-s. Dä skrattade fadren och sade: «ittttu
skall det gä till? dtt är mycket för liten att
köra hästens-. Jag skall inte köra, far, tttan
ont tttor bara tvill spänna söt-, sk skall jag
sätta mig i hästens öra och säga hottout huru
hatt skall gäs-. »Nå ja« sade fadren, «toi
ktttttta jtt försöka engång-«. När tid bles, spän-
de atodrett för och satte Tutttntelitea i hästettö
öra, och den lille ropade ttu ät hästen hurtt
hatt skulle ga· –Hessattl hoppsattl« Det gick
alldeles sont ont hatt warit ett tnästerkttst, och
toagttett sor ästttd rätta toägett till skogen-
Då hättde sig att just sottt de tveka om ett
hörtt, kotttttto ttoä tncitt gående, just som dett
lille kuskett skrek sitt «hejsan!«
den etta, lttoad katt det tvaraP der giir ett
totwt orts kusken ropar pii hästen, ttten sytts
sjelf ej till. »Det går aldrig rätt tills-, sade
dett- anor-t- toi toilja följa efter toagttett och se

mbus-, sade

htottr den stannar. Mett tvagtten for in i sko-
gett och frattt till det ställe det- gubden höll pä
att hugga- Tä Tnntuteliten sick se fitt sar,
ropade hau: «ser du, far, här är jag ·ttted
toagnen, tag tttt ner mig-«- Fadrett höll hä-
siett tued tvoettstra dattdett och ttted dett högra
tog han sitt lilla sott ttr örat, och pojken satte
sig helt förnöjd på halntett. När de båda
stämmande tttättttertta fittgo se Tutttttttlitett,
toißte de ej htttad de skulle fäs-«- af förtoänina.

Dä tog den ena dett attdra assides och sade:

-«hör pä dn, dett der lille tttattttett kttnde göm

toär lycka, ont toi toisade hottont för pengar
i en stor slad: uti tvilsa köpa honom-« De
gingo ntt till fadrett och sade: sälj den lilla
karlett der ät oß, hatt skall fä goda dagar hos
oß-«. »Nej«, stoarade ntattuett, det är mitt
ögonslett, och jag säljer honom intet för allt
gttll i werlden. Men ttär Tutttnteliten hörde
hutar-titt fråga toar, kröp hatt upp på fin fa-
ders rock, ställde sig pä hatts skuldra och hati-
skade honom i örat: »stilj tttig du, far, jag
skall snart. kostnta till dig igen-s. Dä sålde
fadern hittottt åt de båda männerna för en
stor summa pettttittgar. Htvar toill du sitta?
sade de till bottom. Ack, sätt mig bara på
er hat-kulle, der katt jag spatsera uppochtted
och se mitj ont i tverldett och jag skall wißt
intet falla ner. De läto honom fä sin toile
fram, och när Tumteteliten hade tagit assked
af sitt fader, giugo de sitta färde med honom-
De fortforo ttted sitt toandrittg ända tills det
blef tttirkt, då sade Ttttttttteliten, slapp ner
mig i gräset en stund! De toille ej gerna,
men slttteligett tog tttattttett battett af sig och
satte pojkett på ett äker toid tuägett, der sprang
hatt otttkrittg ett stund och kröp slttteligett itt i
»God
astott ntt tttitta herrar, gått tttt hetit utatt mig-s,
sade hatt och skrattade ät dent. De sprttugo

ett rätthäl, som hatt letat upp ät sig.

tttt stattt och slut-lo ttted käppar i råtthiilet,
tttett det tvar fäsättg möda, Tttttttttelilett kröp
allt längre och lättare itt; och när det sttart
blef kolt-törst, mäste de betje sig hettt med sitt
förargelse och sitt tottta kung-

När Tttmtttelitett märkte att te häda her-
rartte ttroro tväl borta, kröp hatt äter frant
ut: den underjordiska gättaett. «Det är kvo-

liat ;-««"

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:48:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eos/1866/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free