- Project Runeberg -  Eos. Tidskrift för barn och barnens vänner/Organ för Lärareföreningen Hälsa och Nykterhet / År 1866 /
130

(1853)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ifrån passionen gör lös din band;
Ditt värde känn.
Vårt mål är ej tidens, vårt fosterland

Är bimmelen.

Skv vällust.

Det leker en farlig vind
I qvinoans lock.
På blommande mund, på rosenkind

Bo törnen ock.

Förakta ej något och räkna för nog
Hvad ödet gaf.

Den ringaste gren kan dig tjena i skog
Till vaudringsstaf.

Sök mödan. I flitem den trefoe ser
Sin bästa skatt:

Det trädet skönaste skuggan ger,
Som sjelf man salt.

Förvara die tumga. Den pil som går
I rymden ut

Du kallar ej åter; han ilande” når
Sitt mål till slut.

Om ödet dig hotar, ej vekligt fly,
Bryt våldets damm,

Blott der finnes kraft, der stormar gny,
Och blixt går fram.

Ej alltid tro, att rikdom och börd
Talanger fått,
Som åkrensa, så växer oeh snillets skörd

Med odling blott.

Och dygder är adlig. Hvar eken än
Sin krona sträckt,
På väldiga stammer man känner igen

Dess kurgaslägt.

150

Och bär du inom dig ett lefvande ord.
Lät det ej dö.

I menniskohjertat, en bördig jord.
Så ut ditt frö.

Och fostra med vishet och kraft din själ
Till mannamod.

Iaf ospardt för allmänt och enskildt väl
Så lif som bled.

De stupa de sjunkande dagar och år
Mot målet fort.

Minns! lifvets hydda bhardt nära står
Vid dödens port.

Begagna då tidem. Han är en man,
Som vid din graf
Med ränta kräfver tillbaka, hvad han

Dig fordom gaf.

När nöden hörs på din hydda slå.
Dess bön ej svik.

Tänk blott, huru mången får fattig gå.
Att en må bli rik.

Vet, Englarne sjelfva de fälla en tår.
När som de se
En broder, som gjuter i nästans sär

Hugsvalelse.

Väl dig om ett echo ur minnets häll,

Från storm och strid,

| Dig engång ledsagar i åldrens, qväll

Till himmelsk frid!

| Dahlgrén.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:48:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eos/1866/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free