Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MS
ks för rådligt att widare följa hans spär-, utan
skyndade hemåt.
skatten inbröt; till mina jagtkainrater säg
och hörde jag intet. Tattkett att de nödgats
förfölja björttartte lugnade mig dock, nten i
detsamma hörde jag ett skott, derpå äter ett,
och seden toar allt tyst oth stilla som förut.
Jag undersökte gettast initt bössa, såg efter
min knif och påskyndade min gäng. Det hade
redan länge tvarit mörkt, himmelett toar titu-
len, ingen stjerna lyste, lusten tvar mät och
dit-intig, jag kände mig nära lika beklämd sotet
ttttder björneni omfattniitg. Men det kar
nu ieke kroppismärta, utatt sjilisttsest En
aning sade mig att någon olycka skett, och i-
detsatnina stapplade jag öst-ter en mennisko-
kropp. Mitt blod stelnade, då jag med han-
dett berörde hans hufwud: det hade blifwit
skalperadt. Jag kunde ioäl ieke bestätndt igen-
känna den döde, sten förmodade att det toar
en af jägarne.
Nu tvar intet annat att göra, än att tned
ansträngning af alla krafter ila framåt-
Jag kände ej någon trötthet iner, och toid
tanken pi hustru och barn fantt jag mig i stånd
att bestå hivatje strid, istvett den mest alika.
Der kottt ett förskräcklig tingest öst-er mig, då
jag tänkte pä hortt sorglöst jag låtit mitt hit-
strtt och mina barn gel hem till tvär boning-
Jag befann mig liksom i ea feber; dock skytt-
dade jag, sörgätande all trötthet, med allt ra-
stare steg stat-tät·
Ntt hade jag uppträtt höjden af en kttlIe,
hmarisrått titan på dagett kunde se tre tttil ont-
kring. På motliggande höjd brann ett läget-
eld, hwars lagar klart belyste dustsnären och
Kring denna eld säg jag slere sigte-
retz det tsar indianer. Jag iiiäste försöka att
atsorska hivad de hade söt afsigt eller hivad de
träden.
«redan utsökt. För att komma deitt nära, titan
att förråda mig genant något buller, måste
jag leittna hundarna qtvar. Binda deiii kutt-
de jag icke, ty då skulle de tjutit; jag tog der-
före af mig min rock och gaf den åt deii ene
att tvakta, mitt mössa och mitt jagthorit gas
jag eit deit andre. Derpä läste jag ett kort
böte, och smög tyst och långsatttt framåt. Utan
något hinder kottt jntj fienderna få nära, att
jag tydligt kunde se hivad de gjorde. Jag
säg allt hivad jag toilie, och iitcr ätt ja,1 ön-
skade; jag såg indianerna lägrade kring elden,
säg en ttttg qtvintta midt ibland dent, och den-
na unga qwinita toar — snitt- barii, niiti ar-
ma, dyra dotter . ·
Hioilken ryslig anblick detta skulle toara för
ett jar, kan endast ett far begripa. Der läg
jag pä händer och fötter, orörlig, nästatt utan
sani, oeh nära en halftitnnte förflöt, innan
jag rist-de en lett-. Jag försökte att bedja,
titen förmådde det icke; jag kttnde icke mer
fe bort till det ställe, der tititt dotter satt, och
jtt längre jag säg ditåt, des; ttter dlef jag öf-
toertygad, att jag ej iörmädde göra något till
hettttei räddning. Hioad kunde jag, ett ensam
titan, endast ketoäpttad tired börja och knif,
företaga mot denna ttiäitgd af fiender? Skulle
jag skyitda till blockhttset? Mett jag toiäste itke
Ockt
hivar flulle jag annars söka hjelp? Jngenstä-
des, ensast hos Gud. Jag suckade och jem-
rade tttig fä högt, att jag befarade, att det
kunde höras as indianer-tia. Deösa höllo emel-
lertid sin måltid gladt och muntert. Ettdast
niitt olyckliga dotter satt det blek och sänkt i
sirttvisian. Nu kunde jag icke längre uthärda
denna syn; jag spände ittig om och gick ttedi
för kullen.
än
om någott enda själ ter funnes toid lif.
DS jag isid fotett af den fallit
till marken, betagen af den ytterligaste förttoifs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
