Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143
lan, tände jag mig berörd af en hand. Jag
sprang upp för att med bößkolftsett slå ntitt
fiende i hitftondee; ttten hatts röst höll enig
tillbaka·
sinkas-.
»Broder«, sade han, »det är jag-
Dett milda ton, htnari hatt yttrade
dess.t ord, öfwertygade mig, att han menade
tvål nted mig. Jag räckte honom handen-
och ropade med qtväid röst: »ntitt barit, mitt
baettlss
»War ett manl« sade Jnka och drog mig
med sia; »Iont!«
»Will dtt rädda denne, Jnka2« sade jag,
följande honom. Hatt smakade icke, tctan förde
mig till dett lilla gölett och toisade mig den
gamla bekanta trädftamtnen. Härmed tville
hatt antyda, att han icke glötttt blond jag gjort
iör honom, och att datt sinlle hjelptt mig. Af
den iörsigtighet hatt iakttog att söta mikt bort
iråu lägret knnde sajt sluta, att hatt icke förde
befälet öftver den isråaatoarattde ittdianskaran.
Oan frågads mig nit, om jag icke hade sett
hurtt deöstt krigare tvoro målade. Jag hade
ej iett ttägot nter ätt ntitt bortt. Han sade
mig då att de tillhörde den stoarte ·höidingen8
flat-t. De hade alltsedan denne blef stfntett af
dans far-s anhängare tvarit Haiti dödligaste
fiender, ocb anfördes tttt af samma höfdittgs
son, som ftottrit att på Jnta hämnas fadrens
kod. Detta meddelade hatt mig helt hastigt,
och lät mig förstä, att tvi endast genom list
kunde befria mitt bartt, tv hatt hade blott ttvä
följeslagitre ttted sikt.
Efter någon stund förde mig Jnka omkring
tsllett tted i ett dalsätttnittg· Der stodo icke
mindre ätt tolt hästar, sottt indianerna fattttsa
dag hade stulit frätt de htoita, och ibland detn
ikefattn sig äfwett mitt.
nu et del af band plan. Dan tillsade mig
att ge akt på lägereldett, hivarpä hatt like en
skugga stred framst, sä tyst och försigtigt, att
jag, ebnrtt jag ansåg mig tvara en sticklig spe-
jare, endast kunde kalla tnig en sly-pipare tttot
honom. Hastigt löste han min häst och förde
honom genant ditldett till ett ställe, som läg
några hundra steg frän indianerna och på mä-
gett till bleck-husen Der dattd ban honom.
Som de öfriga hästartte besttnno sig på dett
motsatta sidan af lägret, så insåg jag fullkom-
ligt hatta plan. Det toar todligett hans as-
sigt att aflägitta sikt med de andra hästarne-
locka indianerna ät det häller och derigenom
giftoa mig tid att befria tttitt dotter.
Nn kommo Jnkas begge följeslagare och
aslade på sitt språk ett lång berättelse. Hatt
meddelade mig sedan, att tre af ntina jagtkatns
rater bliftvit skalptrade, tnett att den fjerde tend-
kontmit; att dettne toarttat folket i dlockhttset,
och att tttitt dotter blistoit tagen toid mitt gärd,
dit hon titan flydd hade begiftoit sig. Dan
sade mig derjemte hivad satt tänkte göra, och
httrtt jag dertoid skulle förhålla mig. Derpä
aflägsttade has sig med sina följeslagare, och
del jag trodde dettt ha kommit till dalfäntnitt-
gett pti andra sidatt, smög jag sakta ät lägret
till. SF sttart jag närmat mig det IF tjugu-
fetn steg, höll jag för rsdligt att ligga stilla
och toiinta.
Mitt tålamod ställdes ej allt för länge på
prof, tts snart uppstod ett förfärligt larm bland
de stulna hästarne. Knarpt hörde indianerna
bullret, än de sprnngo npp. En enda stan-
siade amte, stvättgattde sin tontahatok öfnter
tnin dotters hufwud. Jag såg tydligt toid eld-
flettet dett olyckliga ltttrtt hott i dödsångest hop-
–Denne Iall snart tomma i rörelses-, sade »tna·ppte sitta heltider och bad, under det hon
Bata ochj pekade på min häst. Jag gissade hiv-rik ögonblick tväntade dödsbnggen Huett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
