Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
En sömnlös natt.
Julisolen hade visserligen gält ned, |
men ett bjert rosenskimmer utvisade hvar
den försvunnit. Natten var så ljus, så
ljuf och stilla. Fjärdens vågor hade som-
nal in från leken med vindarne och er-
bjödo ögat en jemn och klar spegelyta,
hvaruti de lätta melnen aftecknade sina
mjuka gestalter.
Åbo slott låg tyst i aftonglansen. Det
brokiga hvrimlet på borggården bade län-
gesedan upphört och hvar och em som
det kunde. hade villigt öfverlemnat sig
ät dödens broder, hvars valmospira herr-
skar öfver både palatsets och hyddans in-
nevrånare.
— —
Med pannan lutad mot fönsterkarmen
stod Åbo slotts beherrskare, den unge,
Hans blick
var mörk och forskande, bröstet häfde sig
sköne hertig Johan Vasa.
oroligt och stora svettdroppar perlade ut-
för tinniregarne. Det såg ut som hade
någom svår dröm jagat fursten ut frän
sofgemaket till den stora riddarsalen. Hans
drägt var i oordning och drömmens svår-
mod beherrskade honom ännu.
Månskenet förtager stjeraljuset, hvi-
skade han. Jag skulle vilja se om den
eviga skriften deruppe näger detsamma
som drömmarne. — Drömmarne! — hvar-
ifrån komma de, dessa hägringar på tan-
kens haf? Äro de lumpna tillfälligheter,
följder af dagens grubbel? Nej, nej!
drömmarne visa bilder, byarpå sinnet al-
drig lekt, dem ögat aldrig skådat. Du ty-
sta natt med dina brokiga drömmar, jag
älskar långt mera ditt dunkel än dagens
bjerta solsken och larmande buller; jag
sofyer derföre gerna mnder det att selen
lyser och vakar heldre sedan dina skug-
Igor lägra sig öfrer jorden.
Fursten gick fram och tillbaka öfver
det stora rummets golf och fer allt emel-
lanåt med handen öfver der höga pamnan
för att förjaga tankarne som korsade sig
derinom. Han stannade standom då han
nalkades dörren, invid hvilken en liten
page somnat på sin post. Konungasonen
betraktade barnets sömn med nästan af-
andsfolla blickar.
— Så der slumrade äfven jag under
de glada gyldne åren, sade han bittert.
Så der drömde jag väl äfvem den tiden,
dä glädjen var min vän och bekymret
flydde likasnart som tåren torkade på den
beta rosiga kinden. MHollah! Vak upp
gosse.
Pagen flög upp ur stolen och sedan
fursten tagit konom vid handen, blef ban
först rätt vaken.
— Förlåtelse, högborne herr junker!
Det skall ieke hända
mig er annan gång.
stammade gossen.
— OÖOsvuret är bäst sömnen är
ungdomens vän.
— Sömnen är alla menniskors vän, sä-
ger min mor.
— Och du tror på allt hvad din mor
säger?
— Tvrvifvelsutan, högborne herre.
— Du gör rält deruti — men ser du,
äfven hon kan taga felt: sömnen är ieke
min vän. Jag skulle vilja gifva ut blan-
ka dukater för att få några timmars ro.
Se, det rodnar redan i öster, tycker jag,
och mina trötta ögon få inger blund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
