Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147 :
— Ack! nådige herre, ni har måhända
gjort som en af de båda bröderne, hvar-
om kära mor förtåljer: ni har sålt bort
den goda delen.
— Hvad är din mening? .....
barnsaga, lärd i ammstugan
bort den goda delen? Förtälj likväl.
— Jag vägar icke;
—- Men jag befaller dig.
— Välan stränge herre, eder vilja må
ske; men hör eder tjenares bön, sök bäd-
dens ro och jag vill sitta vid er säng-
stelpe och berätta min enkla saga.
— Ditt:råd är godt!
Hertigen steg in i sofkammaren och
den trogne pagen följde och satte sig på
golfvet, sedan hans dystre herre kastat
sig på bädden.
— Tala! befallde fursten.
— Det var en gång, började gossen,
tvenne bröder, som Iemnade sin moders
stuga för att söka lyckan uti stora, vida
verlden. De begåfvo sig båda långt in i
skogen till en gammal man, som stod i.
AF ho-
nom ville de begära råd för sin framtid.
högt anseende för sin visdom:
Den gamle emottog först den äldste bro-
dren och frågade, hyad han högst värde-
rade, hvad han ifrigast önskade sig. Makt
och upphöjelse svarade ynglingen, äfven
om jag skulle dö på valplatsen. Jag vill
komma så högt som någon kan komma
här på jorden. Gubben nickade och lät
bonom gå. Den andre brodren inträdde
(d
och svarade på gubbens spörjsmål om
kvad han ifrigast önskade: att han ville
blifva nylig, ega samvetsfrid och tro.
Den vise gamle nickade, och när de bå-
da bröderne gingo från kojan ut på skogs-
vägen, öppnade han dörren och släppte
efter dem tvenne foglar, hvilka, krelsan-
de öfver deras hufruden, följde dem åt.
Smart skiljdes bröderne, den äldre sökte
en stor stad och den yngre stannade på
landsbygden.
”Framåt, framåt! Utan rast och ro!
sjöng fogeln i den äldre brodrens öron.
Lyckan gynnade alla hans företag, men
friden bodde icke inom homom, blott en
jagande ärelystnad, och fogelns lystrings-
sång bannlyste sömnen från hans läger.
Den yngre framlefde sitt lif under arbe-
te och förnöjsamhet med hvad försynen
gaf och en mild sång ljöd i hans öron;
den vaggade bonom till sömns hvarje af-
ton — det var minnet af hans mors väl-
signelse, af hennes fromma böner, dem
han hyarje aflon upprepade.
Fursten stirrade tankfull framför sig.
— Minnes du din moders böner? spor-
de han.
— Ja väl, stränge herre, dem förgäter
jag aldrig.
— Läs då, barn!
Gossen föll på knä och upprepade si-
na barndomsböner för iden höge grubbla-
ren. När han slutat, hade fursten som-
| nat: Morgonens purpurljus lekte in ge
inom de smala fönstren och begjöto med
De
glada svalorna började sin säng från ta-
silt skimmer slumrarens bleka drag.
ken, |
— Stackars herre! suckade pagen, vid
det han sakta reste sig upp; jag tror att
lystningsfogeln sjunger för dig och fridens
skygga dufra flyr dig. Ack, mig tyckes
som har den höge junkern längesedan glömt
jsin moders bön för nya lärors villor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
