Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är
isen brista under Pehr, och som skynda-
de konom till bjelp med en lång bålsha-
ke, hvarvid gossen hakade sig fast samt
blef uppdragen. Men så väl går det inte
alltid. Emottag derföre af mig genom
Pelirs exempel en allvarsam varning för
dumt öfrermod och svag is!
Blandadt.
Gissningarna. En gång då konung
Karl XI ensam till häst promerade ut på
landet, mötte han en liten bondgosse,
som barfota linkade på vägen. Kungen,
som tyckte synd yara om barfotingen, den
der på tillfrägan sade sig hafva en hel
mil att tillryggalägga, upplyftade och
satte honom bakom sig på hästen. Sedan
gossen sålunda en god stund sutit bakom
houom på hästen, upptog han något ur
fickan och började med mycken smak mum-
sa derpå. Kungen frågade honom. hvad
han äl på. ”Gissa”, svarade gossen, ”Bröd,
"Nej
gossen.
"Nå, så är det költ då”. — ”Nej pina dö.
kan jag väl tro”, sade kungen.
hvasstre, bättre opp”, utlät sig
bättre upp”. — ”Nå då mäste det väl va-
ra ostkaka, min gosse”. — ”Jo si det rå-
dertill”, helt
förnöjd och fortsatte med förökad aptit
En stund derefter bad kun-
kar luta utropade gossen
sin måltid.
gen i sin ordning gossen gissa, hyem den
person var, i sällskap med hyilken han
nu salt på samma häst. "Åhå", sade gos-
sen, ”herrn ä fälan en båld herre, ä fälan
länsman kar jag tro”. — ”Bättre opp”,
svarade kungen. — ”Nå så besittandes,
äke de då herr landshöfdingen sjelf”. —
”Bättre opp”. — ”Kors för alldeles, skul-
fe då vara kunjen kantänkja?” – ”Jo si
det råkar luta dertill”, svarade kungen
den förvånade bonidgossen, som troligtvis
aldrig i sin lefnad kunnat drömma om,
att han skulle komma majestätet så nära.
Det
lär fordom ej hafva varit så ovanligt alt en
Snus först och dosan sedan.
kung i Sverige med egen hand utdelat
kännbara tillrättavisningar åt hofmän,
SR E . ;
som på något säll misshagat sin herre.
En högre embetsman. som vägrade utföra
en, som han tyckte origtig befallning.
fick derföre vid en audiens hälla till go-
till-
rällavisningen skeltl i tredje mans närva-
do en väl applicerad örfil: Emedan
ro, kom ryktet om händelsen snart nog
ut ibland hofpersonalen och kanske ännu
längre. När den kungliga vreden lagt
sig, blef derföre offret följande dagen kal-
ladt till monarken, och erhöll säsom plå-
ster för sveda och verk en briljanterad
snusdosa. Då han nu kom från kungen
ut i ytllre förmaket. visade han sin pre-
sent för de stående hofmännen, hvarvid
den äfven närvarande infallsmakaren gref-
ve Rn vltrade under det han betrakta-
de dosan: ”Det var en vacker dosa det
der, du bror X.; skada blott, att du ej
har något snus — fast, det var sannt, det
kommer bara litet
fick du i går; dosan
efter.”
Anders Schönfelt.
Denne man,
slutligen kyrkoherde i Bro och Lossa (död
1762), hade en så ovanlig längd, att han,
till Kurland
(i stället för Gottland). blef af Preussiske
värfvare med serdeles begärlighet betrak-
såsom studeut väderdrifven
tad och till krigstjenst tvingad, hvarifrån
han först efler trenne år kunde blifva he-
friad. Hans längd och tjocklek var så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
