Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EOS. 2
de stodo omkring honom på bergets
sluttningar. Dagen led, ingen hade mat med.
men ingen tänkte på att gä hem. Det var
som Jesus själf hade sagt åt frestaren:
menniskan lefver icke allenast af bröd, utan
af hvart och ett ord, som går af Guds mun.
Folkets tålmodiga uppmärksamhet rörde
den milde Jesus. De voro femtusen män.
utom qvinnor och barn; många hungriga.
Jesus sade åt Filippus, såsom en gästfri värd
säger åt sin värdinna, när de Ritt mycket
främmande: hvar ß vi mat åt dem?
Filippus svarade, som åter mången vardinna
svarat: icke för tvåhundra penningar skulle vi
(å så mycket som en brödbit åt alla.
Andreas sade på skämt: här är en gosse, som
har fem bjuggbröd och två fiskar. Låt folket
sätta sig, sade Jesus. Och hela den stora
folkmassan satte sig ned i gröna gräset på
bergssluttningen.
Delta är alt så enkelt berättadt, som om
vi skulle se de femtusen framfor oss på
berget. Men nu kotn det underbara.
Jesus tog de fem brodén med de två
stekta fiskarna och tackade Gud, såsom när
man läser en bordsbön. Förstår du
hvarför man alltid skall farka Gud, när man
sätter sig till bords eller slutar sin måltid?
Det är därför, an dagens bröd är Guds
goda gåfva, och när någon sätter sig till
bords utan att ihågkomma Gud, är han icke
bättre än grisarna, när de gå till sina hoar
och magen är deras gud. Jesus tackadt,
såsom han också gjorde, när han instiftade
nattvarden. Välsignelsen följer en rätt tack:
GucLs lof är alltid välsignelse.
Aldrig har Gud sa uppenbart valsignat
ilagens bröd, som här vid stranden af
Gali-leiska hafvet. Jesus bröt bröden och fiskarna,
lärjungarna lade bitarna i korgar och läto
korgarna gå frän hand till hand bland den
sittande folkskaran. Hvar och en tog for
sig sä mycket han ville, åt och blef mätt.
Så snart en korg blef tom, fylldes den åter
af Frälsarens hand, alltid från samma fem
bröd och tva fiskar, som ej togo slut. När
den rike Herren Gud gifver, sa gifver han
rikligen. Så väl försedt var hans bord på
berget, att när alla de femtusen ätit sig mätta,
lät Jesus lärjungarne uppsamla den mat, som
blifvit öfver, för att den ej skulle förfaras.
Och tolf korgar samlades fulla med det, som
öfvergifvit- Vi skola minnas, att när Gud
gifver oss rikligen hvad vi behöfva, vill han
ej därför, att vi skola misshushalla och
bortslösa hans gåfvor. (Fort*.).
Den nya lidninc)en.
Ifred och Anna kotnmo hem från den
skolan som hålles om söndag e. m. och
hade den lilla tidningen »Eos» med sig.
»Hurra mamma» sade Alfred, »nu ha’
vi fått en ny tidning för barn. Den
kostar bara 3 penni stycket och der finnes så
mycket att läsa. Här är först vers till
barnen. Så år här en så, så vacker liten
berättelse om de femtusen på berget af vår
käre Z. Topelius, den som skrifvit Naturens
bok och Boken om Vårt I.and och Läsning
för barn och en ny, mycket rolig saga af
honom också.
»Nå», sade mamma, »du har glömt att
berätta hvad tidningen heter».
»Jo mamma, »sade Anna ifrigt, »den
heter »Eos» som betyder morgonrodnad.
Se, då skullen 1 sett, huru mors ögon
lyste. »Ah, heter den Eos» sade hon. Det
var då roligt. Vet ni hvad, barn, då mamma
var så liten som ni nu äro, hade vi också
en liten tidning som hette på samma sätt.
Det var den första barntidning som fanns i
Finland och alla barn höllo så innerligt af
den».
»Hvad stod det i den tidningen mamma»
frågade Alfred.
»Joo då, i den stod präktiga saker må
du tro. Der var många af de vackra
sagorna och verserna som nu finnas i
Läsning för barn. Om Sampo Lappelill och
»Huru skogens små barn lärde sig läsa»
om »Adalminas perla» och »Trollens jul»
och andra till».
»Hvem skref den roliga tidningen
mamma» frågade Anna.
»Det var alla barns kära, goda vän Z.
Topelius» svarade mor.
»ja, då var det inte heller underligt att
det var en rolig tidning» sade Alfred
bestämdt. »Jag skulle bra gerna vilja att han
alltid skrefve i den här nva tidningen
också».
»Kanske gör han det ibland», sade
mamma. »Men står der ännu någonting
annat i den?»
»Jo, här står också vår lexa, ska’ du
veta mamma. Det här skola vi lara oss
utantill hemma och kunna det som vatten
nästa gång, då vi gå dit i den nya
skolan. Läraren sade, att en del af tidningen
kommer att berättas om hela vår kropp och
huru den är byggd; huru märkvärdigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
