Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EOS.
N":o 20
cn fattig skomakare som bebodde ett enda
mm i det der lägu lilla huset.
1)4 Hans kristnades hade han heller icke
några rika or.h tina faddrar som kunnat
hemta honom silfverskcdar och annat rart
till faddergflfva. Men sagornas strålande fé
kom till den lilla gossens vagga, kysste
honom på pannan och hviskade:
»Jag skall gifva dig cn härlig faddergåfva.
Hin syn skall blifva sä skarp att du kan se
allt sådant, som de klokaste menniskor icke
förmå och dina Oron så skarpa, att du skall
höra det ingen annan förmår. Allt både
lefvande och dödt skall få röst, då du
riktigt lyssnar dertill. Det surrande biet och
den doftande rosen skola berätta för dig
om sommarens härlighet. Det gamla huset
skall en månskensnatt berätta för dig sin
saga — allt hvad som skett inom dess
murar för mer än hundrade år sedan. Ja t. o. in.
snigeln skall få lust att tala om for dig hvad
den tänker der den ligger gömd i sitt skal.»
< >ch så kysste sagornas fe gossens mun
och hviskade:
»Nu har jag löst din tungas band. Du
skall engång kunna berutta allt hvad du sett
och hört och berätta det så, att både stora
och små barn skola jubla och gråta
deröfver. Du skall komma att skrifva om alla
verldens ting, både gamla gatlyktor, sköna
prinsessor och fula troll och allt detta skall
blifva tryckt i stora böcker samt läst af tusen
sinom tusentals barn.»
Det var tøens faddergåfva ät Hans
Christian Andersén.
Lille Hans var ett lyckligt barn oaktadt
hans hem var fattigt och litet. Ett enda
litet rum som var nästan uppfyldt af en
skomakarverkstads tillbehör, sängen, byrån
och en liten »fållbänk* i hvilken gossen
sofde, utgjorde hela Hans rike. Men
väggarna i skomakarverkstaden voro fullhängda
med bilder ur böcker och tidningar och på
byrån stodo småsaker, glas och
porslinsfigurer. Öfver skomakarbänken hängde en
hylla med böcker och visor. Féens kyss gjorde
att Hans tyckte sig lefva i ett kungarike.
Hans inor, hvilken som helt liten blifvit
utkörd i storm och köld för att sjelf
förtjena sitt bröd, sade ofta åt lille Hans att
han var ett lyckligt barn som fick bo i den
varma stugan.
Föräldrarna älskade sin lilla gosse mycket,
och fadren anvande alla sina lediga timmar
för att göra leksaker och klippa ut bilder
ät honom.
Skönast af allt var dock söndagen. Då
gingo fadren och Hans alltid lit i skogen.
Så hemtade de med sig hem gröna löf,
kvistar och blommor ucli prydde stugan så
fin som en blomstergård.
Hans brydde sig icke om att komma
samman med andra barn. I’A fristunderna i
skolan satt han mest ensam inne medan de
andra sprungo och lekte derute. Allramest
tyckte han om att vara hemma och ute på
gärden. Der stod en enda sti< kclbärsbuskc.
Invid den gjorde han af en kvastkäpp och
sin moders förkläde ett tält hvarunder han
plägade sitta Hera timmar om dagen Irån
tidigt om våren till sent på hösten både i
regn och solsken. Han satt och betraktade
bladens utveckling ända från de voro hell
små, gröna knoppar anda tills de 0111 hösten
gula och lösrifna fladdrade omkring.
Något som han hade alldeles särskild lust
för var att spela teater. Han hade engäng
sett ett skådespel uppföras i Odense och
tyckte att det måtte vara det härligaste lif
man kunde drömma om.
Nära det hus der hans farmor bodde fans
ett fattighus. För gummorna i fattighuset
brukade Hans spela teater och deklamera.
De beundrade honom ofantligt och
försäkrade honom, att han var ett underbarn.
Sjelf begynte han också starkt tro att han
var något annat och märkvärdigare än
andra barn. En dag ritade han några
krumelurer på ett papper, som han visade
för cn liten flicka i skolan samt berättade
henne att detta var hans slott. När han
blefve hög och förnam skulle hon få bli
mcjerska pä detta slott.
Hon skrattade åt honom och sade att
han ju var cn fattig pojke som nog aldrig
skulle få ett slott eller bli förnäm. Men
han försäkrade henne, att han var ett
mycket förnämt barn och att Guds englar kom
och talade med honom. iKoru.)
M
Huru Elin lärde sig sticka.
(ForU.)
»Nästa måndag ar det midsommarafton,
hvad är det för en månad då?»
»Ju-, Ju-», sade mormor för att hjälpa
Elin. som just inte var så styf att komma
ihåg namn.
»Juli!» hogg Elin gladt till.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
