Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 EOS.
N:o il
H. C. Andersén.
(Forli.)
y-v ans Christian förlorade tidigt sin kloka
och begåfvade fader och hans moder
gifte om sig med en ung skomakare. Från
denna tid blef han ännu mera än förut
lemnad åt sig själf. Hans moder satte honom
att arbeta i en klädesfabrik, men der blef
han blott några dagar.
Så gingo hans barndomsdagar och en
dag stod Hans i S:t Knuts kyrka i Odense
för att konfirmeras. En gammat
skrädder-ska hade ändrat hans aflidna faders paletå
till konfirmarionsdrägt At honom och for
första gång hade han stöflar på fötterna.
1 Danmark gå arbetarna till största delen
med träskor. Hans förtjusning öfver
stöf-larna var så stor, alt han drog skaften
öfver byxorna för att alla menniskor skulle se
dem. Själf sade han, att deras knarrande
störde hans andakt till den grad, att han
kände de bittraste samvetskval öfver att hans
tankar lika mycket voro hos stöflama som
hos I-Ierren Gud detta högtidliga ögonblick.
Hans moder ville nödvändig! att han skulle
sättas i skräddarläran inen han plågade henne
med böner att fil komma till Köpenhamn
som i hans tycke var verldens största start,
»Hvad skall det blifva af dig der?»
frågade hon l>ekymrad.
■Jag vill blifva berömd» svarade han och
berättade henne allt hvad han läst om
märkvärdiga män, hvitka blifvit födda i
fattigdom. »Mun måste först lida allt möjligt
och öfvervinna stora svåriglietcr och så blir
man berömd».
Han gret och bad och modren gaf
slutligen med sig.
Med 13 riksdaler i fickan, hvilken summa
syntes honom ofantligt stor, samt ett litet
bylte kläder under armen drog han åstad
till den stora främmande staden för att söka
lyckan och bli berömd. Han kände icke
en enda menniska der men tusen
barndomsminnen följde den fattiga gossen pä hans
lärd ut i villande verld. Dessa minnen blefvo
sedan för hans framtid af stor betydelse och
en ständig skattkammare derur han öste rlå
han skref sina sagor.
Han> första vandring i Köpenhamn gällde
den kungliga teatern. Han stod
längtansfull utanför dess murar ocii betraktade
huset. Så gick lian till den lilla
gästgifvaregård! der han tagit in. Här klädde han
sig i sina konfirmationskläder och en halt
så stor, alt den nästan föll öfver ögonen
pA honom. De kära stoflarnas skaft drogos
naturligtvis åter öfver byxorna.
Sålunda påklädd gjorde han sitt första
besök hos den kungliga teaterns förnämsta
skådespelerska till hvilken han fÄtt ett
rekom-inendationsbref af en beskyddare i Odense.
FörrÄn han ringde på hennes dorr bad
han innerligt till Gud, att han här måtte
finna hjelp och skydd.
Den fina damen, som han efter mycket
besvär fick träfla, såg ytterst förskräckt på
honom och trodde tydligt att han var galen,
isynnerhet da han efter det han berättat att
han ville komma in vid den kungliga teatern
bad om lof att få visa huru han kunde
dansa.
Nu drog han stöflarne af sig, sprang
omkring på golfvet och slog på sin stora hatt,
som om den varit en tamburin och svängde
den öfver hufvudet och sjöng.
»Hvad båtar oss väl rikedom».
»Och verldens glans och härlighet».
Den fina damen, som blott tänkte på
huru hon skulle bli af med honom, had att
han skulle gä till chefen föreståndaren för
teatern.
Denna tittade pä honom från topp och
till tA och sade alt han var alldeles för
mager, hvartill Andersén frimodigt svarade.
»Då jag får loo riksdaler i lön om året
blir jag nog fet».
Men chefen visade honom ifrån sig med
stränghet och sade, att han antog blott
sådana som menniskor, som hade »bildning».
Andersén kände sig alldeles förkrossad
öfver denna motgång. Men så mindes han
att man, för att blifva någonting stort här
i verlden, först måste lida mycket och
sedan blifva berömd.
Ja, lida måste han men berömd blef han
också sedan som endast fä män i hans
fädernesland.
Forts.,
-Ar
Huru Elin lärde sig sticka.
(Forte.)
jufter ännu två veckors flitigt arbete hade
Elin kommit sA långt i sina försök på
de sista tjugo hvarfven hade hon inte gjort
fil fel och inte heller tappat en enda maska ,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
