- Project Runeberg -  Eos. Tidskrift för barn och barnens vänner/Organ för Lärareföreningen Hälsa och Nykterhet / År 1893-1894 /
21:3

(1853)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.



N:o 21

EOS.

3

att det nu kunde vara tid på att börja
det, som skulle vara färdigt titi den första
september.

Men hvad skulle det blifva?

»Om du skulle sticka en lapp att hålla
i kaffepannan med, när den är varm?»

Nej, något finare tyckte Elin, att det skulle
vara. Och så kom hon blygt fram med:

»Om jag ändå finge göra en damhandduk,
så kunde mamma ha den till sin
klockstäl-lare och till blomvaserna i salen, och då
!>ehöfdc hon inte begagna den, som Stina
dammar alla möblerna med.»

»Ja, det blefve nog bra, men, Elin lilla,
det behof"! myckel arbete för att ß en hel
damhandduk färdig pä så kort tid, bara
fem veckor».

»Ah, mormor, jag skall vara så flitig, så
llitig, om jag bara får så».

Och mormor kunde inte neka henne, när
hon såg hennes ifver, utan gick ined
detsamma och tog fram vackert rödt garn och
gjorde arbetet i ordning åt henne.

Och Elin höll minsann sitt ord! Hon
kom både för- och eftermiddag och satt
ofta mer än en halftimme för hvar gång
och ?ar så upptagen af sin stickning, att
hon hade hvarken öron eller ögon för
något annat.

Nu var det snart första september. Elin
hade arbetat så flitigt och uppmärksamt, att
redan två dagar före hennes födelsedag en
vacker röd- och hvitrandig damhanduk låg
fårdig i mormors låda, väntande på att bli
beundrad.

Det var inte utan, att Elin hade svårt för
alt sofva den sista natten, inte till följd af
några egoistiska funderingar, om hur manga
presenter hon skulle få, utan bara därför, alt
hon undrade, om mamma skulle bli nöjd,
riktigt nöjd med henne.

Så kom ändtligen den efterlängtade
dagen. Sedan mamma tvättat och klädt på
Elin som vanligt, tog hon henne vid
handen och gick ner i salen.

Där såg festligt ut tnå ni tro!

Elins stol var klädd med löf. Stina hade
bakat en stor kaka och lagt blommor
omkring den på fatet, och på en mycket,
mycket liten stol satt Elins docka med ny
klädning och hatt, som mamma sytt.

Och pappa ropade ät Elin att komma ut
och se på hans present, ett fint krocketspel,
som han ställt upp pä gården.

Elin var naturlitvis förtjust äfver alla vackra
saker men kunde inte låta bli att kika till

mammas plats för att se, om mormor inte
glömt att lägga dit hennes gåfva åt mamma.

Och så upptäckte mamma den också
genast och sade:

•Hvad är det här? Det har väl kommit
galet? Det skall väl ligga framför Elin, kan
jag tro», och därvid såg hon frågantle upp
på mormor.

Men mormor ruskade pä hufvudet: »Nej,
det är inte från mig».

Och då kunde mamma inte undgå att
märka, att Elin var alldeles röd och att hon
och mormor stodo och skrattade nil
hvarandra, och så gick det plötsligt upp ett
ljus för henne: »Det skulle väl aldrig vara
Elin, som . . .?»

»Jo, det är det,» sade mormor, som inte
kunde tiga längre.

•Jag har gjort den alldeles ensam», sa’
Elin.

Nu blef det glädje! Mamma tog Elin i
famn och sprang ui med henne till pappa
på gården, drog honom in i salen och
visade honom mästerverket, med orden:

»Kom hit och se en sådan präktig flicka
du har! Det här har hon stickat alldeles
ensam!»

»Det är en damhandduk», sade Elin
upplysande.

»Nej, kära barn», sa’ mamma, »till det
är den alldeles för vacker och väl gjord.
Som duk på mitt sybord blir den passande».

Elin var så stolt och så glad, att hon
tyckte, att hon aldrig varit så glad förr.
Och det skall jag säga er hvarför: det finns
intet, som skänker en sådan glädje som ett
val utfördt arbete.

Ribe.

Prenumeranternas afdelning.
Vårsång.

Nu är Jet vdr! Nu är Jet vär!
AJ glädje och fröjd hvart hjärta slår
Träden bli gröna sä Åtala nyss,
Blommorna väckas af solens kyss,
Böljorna nu ej veta aj träng
De ila mot stranden med ystra sprang
Foglar i skyn de börja sin säng

Nu är det vär! Nu är det vär.

°f

Kaisa.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:49:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eos/18931894/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free