- Project Runeberg -  Eos. Tidskrift för barn och barnens vänner/Organ för Lärareföreningen Hälsa och Nykterhet / År 1893-1894 /
27:2

(1853)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

4

EOS.

N:o il

SW förstoràa fagalßocf.

nu är jag har i Finlands skog igen
/ag sjunger, kvittrar dagen täng.
Min maka lyssnar til! min säng.
Vi tacka Gud for lugn och frid
/ sommartid.

Se, se här mitt ho med äggen små yti.
Jag flyger glad mot himlens höjd,
Min maka vaktar boet nöjd.
Vi tacka Gud for eget bo,
För lugn och ro.

Sjung, sjung full af fröjd’. O, hvilken

glädje stor,
.-Itt ha ett hem, ett eget hem
Och ungar smä att värda dem.
Vi tacka Gud för eget bo,
För lugn och ro.

Ve, ve, ve o ve, mitt bo ar kastad! ned.
De äro döda mina smä.
O, hvem har kunnat handla sär
O. hvem har stulit bort min frid
l sommartidr

Regementets hund.

Krän franskan cflcr 1’ietur Joty.

(Fort».).

T^å 7 kilometers afstånd från staden låg en
magnifik egendom tillhörig herr de C.,
cn af mina barndomsvänner. Han lefde där
med sin hustru och en liten förtjusande
dotter på 7 eller 8 år. Jag besökte honom
vanligen en eller par gånger i veckan.

Pappa B:s glädje var stor då han såg
Co-connas taga vägen till slottet. Lilla Paulette
dc C. var också ibland hans intimaste
vänner. Ingenting kunde på en gång vara mer
behagligt och rörande än att se huru den
lilla flickan och den stora hunden roade sig
tillsammans, än lekande och än springande
l>.i den mjuka gräsmattan. Då Paulctte blef
trött lade hon sig pä gräset och lutade sitt
vackra lilla hufvud mot sin väns kropp, som
låg utsträckt bredvid henne, tills hon
somnade mellan hans tassar.

Som alla bortskämda barn var Paulctte
mycket pockande,’och hon ville promt att

hennes vän skulle få sitta vid bordet
alldeles som jag. Hon fäste en servett om
halsen på honom, serverade honom af alla
rätterna och fyllde hans tallrik med
brödsmulor. Jag fär erkänna att hållningen hos
den nye gästen var så korrekt och värdig
som man kunde önska sig.

Samtidigt fick mitt regemente ordres att
afgå till Afrika. Jag älskade mycket min
hund, men inför påtryckningen af Henry
dc C. och hans hustru samt i synnerhet
inför lilla Paulettes hjärtslitandc snyftningar
måste jag gifva vika, och min trogne
kompanjon blef för alltid en gäst på slottet
Fresnave. Jag var sedermera ett år i
Con-stantiné, då jag från Henry de C. erhöll ett
bref, som underrättade mig om Pappa B:s
död. Ett så tappert djur kunde icke dö
som en vanlig hund. Hör nu berättelsen
om hans sorgliga slut.

En vacker eftermiddag i augusti månad
lekte Paulctte och hennes vän kurra gömma
i skuggan af de stora träden i parken.
Madame de C. öfvervakade leken från ett
fönster i första våningen, lycklig vid
betraktandet af den sköna taflan.

»Jag skall gömma mig, ßriffaut — stanna
där — och se inte».

Sedan Paulette gjort denna befallning sprang
hon bort. Plötsligt stötte hennes små fötter
emot stenläggningen vid cn bassäng, och
hon föll i vattnet. Madame de C. som silg
henne försvinna, uppgaf ett gällt skrik och
störtade utför trappan, men omvägen var
tämligen lång. Lyckligtvis hade Pappa B.
hört bullret af fallet, och i få språng hade
han nått bassängen och hoppat i. Madame
de C. kom ängslig och flämtande till
motsatta sidan af bassängens oval, dit också
hunden kom simmande med flickan, alltjämt
hållande hennes ansikte upp öfver vattnet.

Modern grep häftigt i sitt barn, som grät
och skrattade om hvartannat, och bortförde
det, öfverholjande det med kyssar, utan att
sysselsätta sig med barnets räddare. Då
madame dc C. kom upp i sina rum, lät hon
tända en stor brasa och afklädde barnet,
som icke förlorat medvetandet och soin slapp
undan med ett kallt bad. Flickan torkades,
fick nya kläder på sig, och efter 20
minuter var det som ingenting passerat.

Två timmar efteråt ringde det till middag,
men Pappa B. syntes icke till. Det var den
första måltid i familjen, som han försummade.
Man sökte honom, ropude honom på alla
håll, men förgäfves. En betjänt upplyste,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:49:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eos/18931894/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free