Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EOS.
S:o 1
dtyårshymn 189ö.
(Sjunges mtd samma melodi tom: „Ensam Ju är ef"
aj Afzelius)
cl er ren år nära, ej skola vi bäfva,
Påde vår sorg och vår glädje Han ser;
Och om vi redligt arbeta och sträfva,
f/an nog därtill sin välsignelse ger.
:/: Fortrosta få H/rrtn i lyckan, i nåden,
Förtrösta få Honom i ungdomens dar.
Förtrösta på Honom i lifvet, i döden;
Förtro dig till Honom, vår Gud och vår
Far! ,’/;
Dagarna flykta, och åren förrinna,
Spill ingen tid uppå klagan och gråt; .
Ont du med seger till målet vill hinna,
For du förtröstansfullt Ha framåt!
:/: Förtrösta få Herren i lyckan, i noden,
Förtrosta på Honom i ungdomens dar,
Förtrösta på Honom i lifvet, i döden;
Förtro dig till Honom, vår Gud och vår
Far! :/:
Anita Molander.
„Eos" har vaknat!
roddag go’vänner! Här han l mig igen.
Jag har tagit mig ett >längrc>
som-marlof, icke sant? Hela höstterminen
hafven I bråkat och pluggat läxor och
naturligtvis tänkt: »Eos» den lättingen bara
skolkar och håller ferier utan att visa sin
näsa och har glömt alt hälsa på oss!»
Jag erkänner ödmjukast, alt det sett så
ut. Mon så är det ändå icke. Jag skall
nu ha äian berötla en längre historia, som
bevisar detta.
Under mill första lefnadsår, anno mundi
1893—1894 blef jag ofta kallad »lilla» Eos.
Från Hera skolor skrefs det Lill mig: mog
är ju »Eos» ändå bra liten.» En annan
del klagade öfver, all del stod så litet i
mig, m. m. Välan, jag blef slutligen
myk-kel allvarsam och tog mig djupt al de där
småsakerna.
»Liten blir väl stor engång», heter det
i visan. Och så begynte jag grubbla öfver,
huru jag skulle kunna växa.
Men då man blir större, behöfves det
så myckel mera |br detta lifvets
uppehälle. Mera mat, mera kläder, mera
penningar. Så också för en större »Eos» —
Men nu visste jag ju, att många, många
af mina gossar och flickor icke hadejusl
flera slantar i sina börsar Hvarmed skulle
jag då lefva, om jag nu med ens växte
och blefve en större »Eos»?
Det där grubblade jag på hela
sommaren så, att jag inte hade några riktiga
ferier — alldeles såsom de där gossarna
och flickorna, som fått »vilkor» i
matematik eller annat förargligt ämne och så har
del i bakhåll för sig bela sommaren.
Men så Gck jag höra någonting. En
kusin till mig vid namn »Barnens blad»
i Norge skref och frågade, om jag ej ville
komma i bolag med honom, så kunde det
kanske blifva billigare alt lefva. Jag
skuttade af dit till staden Horten i Norge
(titta efter på östra stranden af Krisliania
Qorden) och tog reda på saken.
Jaha, det var alls ej ett dumt påhitt.
Där finnes ett stort tryckeri, därifrån flera
kusiner Ull mig komma i dagljuset, en
kusin till Danmark, en till Norge och en,
som reser fjärran öfver hafvet till Amerika.
Jag slog hand på saken samt lofvade blifva
den fjärde bolagisten. Ty sen I, det som
är så svårt att få eller rättare dyrt, är
just bilderna till mig. Men nu då jag
gått i bolag med de tre kusinerna (Ni
förstån, att jag med »kusiner» menar den
danska, uorska och amerikanska
barntidningen), så får jag dem mycket billigare.
Och dessutom — är det inte lustigt, hör
ni, all då 1 bär i Finland titten på mina
bilder, så titta amerikanska, danska och
norska gossar och flickor på samma
bilder? Tänk om ni skulle skrifva bref till
dem och fa svar l
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
