Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 1
K O S.
3
Nå, där hören I nu, hvad jag uträttat
och förstån således, att jag icke varit
alldeles på »skolkcri».
Och nyttan, frågen I. Jo, den är tydlig.
Jag kan nu blott med liten skilnad i pris
bli tltibbttU så stor som förut och därtill
(a så här många nätta bilder, som 1 sen
mig hafva.
Och är det inte trefligt alt veta, att I
ären liksom i bolag med 60,000
amerikanska, danska och norska gossar och
flickor? Ty så många tidningar går det
ål. I Norge ensamt går det 30,000 ex.
Får se, huru mänga de linska gossarna
och llickorna ämna laga.
Och nu ber jag Kr vara så snälla och
raska på med prenumerationen. Mitt pris
blir för bela långa vårterminen 1
mark-Deti summan kunnen I ju betala
småningom i tio 10 pennir eller fyra 25
pen-nir, om det är svårt, att få hela marken
på engång.
Ock sedan när ni träffa edra kamrater
näslu gång just efler det ni läst och sett
mig i den här nya kostymen, sä hoppas
jag det låter så här:
»Morjens Karl!»
> Morjens, morjens, hvad hörs det?»
»Joo du, jag har just i dag sett »Eos»
»Eos» — hvad är det för en figur?»
»Håhå, känner du ej »Eos», vårt
högst-egenhändiga blad, en god och trellig
tidning om ålla sidor och tre stora bilder?
Skynda dig fort att prenumerera på den.
Den kostar bara 1 mark och kommer alla
veckor.»
Ja, nu ingenting vidare för denna gång,
ulan en hjärtinuerlig önskan om ett godt
nytt år. Måtte jag få träiTa alla mina
gamla gossar och flickor och en hel
ba-tatøon nya.
Må väl till dess och glötn ingalunda
Er tillgifna
»Eos»
P. S. Jag skrifver icke mera „lillau Eos.
Våra bilder.
Dockan får ris.
nna, Ville och Hilma lekte skola.
Anna klädde sig till skolmoster,
satte ett par glasögon på niisan och en
mössa på hufvudet, såsom hon sett den
garnla gumman ha, hos hvilken barnen
först lärt sig bokstäfverna. Dockan
Me-lusina fick också komma med i skolan,
annars hade hon fått grufligt ledsamt att
bli ensam och utan sysselsättning, medan
llickorna hade annat för sig. — Alla satte
sig i ordning och förhöret begynte. Ville
och Hilma kunde svara ganska bra. Man
hade räkning. Ville mindes först inte
riktigt hvad tre gånger tre gjorde. Men
så »knqpte det». Lärarinnan var nöjd.
Då Hilma och Ville blifvit förhörda, kom
turen till dockan. Tror ni den stackarn
visste något? Pytt ock! Hon satt stum
som ön Gsk. Lärarinnan rynkade
ögonbrynen och befalde henne barskt att säga,
huru mycket en gång två var. Återigen
tystnad. Nu niåste bon få strängt strafT.
Det värsta barnen veta, är ju ris.
Lärarinnan satte sig upp på skåpet, tog riset
i handen och dammade till. Aj, aj
stackars Melusina; det hade varit synd med
dig, lilla oskyldiga stackare, om du känt
huru riset bel. Men lyckligtvis har en
docka icke så känsligt skinn.
Vi hoppas, alt alla gossar och flickor,
som se denna bild, alltid minnas den och
akta sig, att icke deras mamma eller
pappa måste göra dutau m ma med dem,
som Anna med Melusina.
Indianerna.
’à femte sidan se vi, huru indianerna
störta öfver de fredliga resandet le i
postvagnen, som far framåt i »fjärran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
