Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 2
E O S.
5
»Hvad har du dé sett, som du kan
rita?» frågade Karl litet missnöjd.
»Till exempel dig. Vill du höra och
se hurudan du var, då du var liten?»
»Jo jo, det vill jag gerna> utbrast Karl.
»Hvad får jag se till först?»
»Först skall jag rita din vagga. Se
här står den. Den hade mormor skickat.
Och så ser du en mamma som står
bredvid den. Hvem tror du det är?»
»Dol är du sjelf, nu sor jag deL Åh,
en så nätt bild; den skall jag spara!»
ropade Karl.
»Och vet du hvad mamma tänkte dä
hon stod vid sin lilla gosses vagga?
frågade mamma.
»Om jag skrek och var stygg, så tänkte
du kanske, som Hrita sade i går åt lilla
syster: usch hvad de barnungarna kunna
vara för ena krångelburkar!» svara de
Karl fundersamt.
»Nej, jag bad så hjärtligt till Gud atl
min lilla gosse skulle bli en rikligl god
och snäll och gudfruktig gosse, som
aldrig skulle komma alt göra sin pappa
och mamma någon sorg, alt han alltid
skulle tala sanning, vara lydig och
hjelpsam och vänlig mol alla menniskor.»
Mamma lade sin arm kring Karls hals
och såg med sina milda ögon riktigt
al-varsamt på Karl. »Vill min gosse
försöka komma ihåg sin mammas bön, dà
han ser bilden här och alla dagar sjelf
be Gud göra honom Lill en sådan gosse?»
»Jag vill försöka gulle mamma»
svarade Karl. »Kanske det då vore bättre
alt jag satte bilden på väggen i
barnkammaren, för si, mamma, jag glömmer
så rysligt ofta, och om den ligger i lådan
och jag ej ser den, så minnes jag ej allt
det der. Pettersons Viktor gör också
alltid sä förtret åt mig, att jag måsto bli
ond på honom och har lust att slåss
med honoin och.....
»Ja vännen min, del vore ingen konst
för dig att vara snäll, om du alltid hade
det så. som du ville. Men en konst är
jusl den, atl vara snäll mol dem, som
göra förtret åt dig. Du skall lå en ram
kring bilden. Men del säkraste är dock
nil alllid begära hjelp af Gud, då dn
behöfver del. Och nu skola vi rita dig, då
du var liten oi-h skulle taga dina första
steg. Så här såg du ut!»
Karl liltadc nyfiket på sitt porträtt.
»Jag liknar lilla syster. Tänk 0111 del är
hon?»
»Nog är det du. Och se här nedan
sitter du och gråter?■
»Hvarför gör jag det» frågade Karl
intresserad.
>Då du skulle laga dina första steg
och komma till pappa så — pladask, där
låg då på näsan, så lårig du var, och så
satt du här på mattan och gret bitterligcn.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
