Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•1
N:n 2
»Hvad jag var dum då» sade Karl
öfverlägset. >Nu gråter jag visst icke mera,
då jag faller».
»Hm» sade mamma. »Lofva ej
för-mycket».
»Men hvad gör jag här? Aha, hej där
är ju Prisse också med!» utbrast Karl.
»Hiir rider du på Prisse. Du och Prissc
voro alltid så goda vänner och han var
så beskedlig, alt han lät dig dra i sin
lurfviga päls, och hänga på sin rygg.
Du tullade om honom ganska friskt, mon
han blef alldrig ond».
»Prisse är snäll»- sade Karl ocli
klappade Prisse på hufvudet. »Ingen hund
är så snäll som Prisse. Pettersons
Pontus är så arg att man är rädd att gå
den nära».
»Vet du hvarför det är? Jo, gossarna
hafva relät honom alltsedan han var en
liten valp. Därför har han blifvit så
ledsen på dem. Alla djur äro snälla blott man
är god mot dem och låter dem vara i fred.
»Nej se, livad har jag där?» frågade
Karl nvtiket, då hans mamma ritat denna
bild.
»Här leker du med en gummigubbe,
som hängde på ett snöre. Den gubben
tyckte du grufligt mycket om. Pappa
hemtade den till din födelsedag».
»Jag tror jag skulle lycka om en
sådan gubbe ännu, fastän ja blifvit slor>
sade Karl. »Kanske pappa kunde hemta
till min födelsedag i nästa vecka en dylik».
Från främmande land.
(Forts.)
le bevärdigade oss knappt med en
blick. Dock gjorde de sina
plikter och visade sig som ganska dugliga
sjömän isynnerhet vid behandling af
seglen. Vi hade förresten intel annat
gemensamt med dem än den luft vi
inandades. Till och med måltiderna tillredde
och åto de for sig sjelfva.
Efter åtta dagars förlopp begynte den
första sammandrabbningen. Styrman
Nelson sparade heller egenteligen icke på de
smutsiga bruna matroserna; han gaf detn,
fullt upp alt göra och höll dem slrängl
till ordningen. De tyckte på grund häraf
all det mesta arbetet sattes på dem och
att de hvita hade för goda dagar. De
begynte krångla och slarfva i sitt arbete.
Dock måste äfven vi arbeta ganska skarpt
så alt det minsann icke var något
latmans lif vi förde.
Den följande lördag skullo det bli
storskurning såväl på däck som i kaptenens
och manskapets rum. Då befallningen hä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
