Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
EOS.
Na» 3
ännen I igen bilderna här på
för-ata sidan?
Det är ju vår käre Regent, kejsar
Ni-kuiai II, Finlands nuvarande Storfurste
och hans älskade gemål, Alexandra
Feodorowna. Se huru de båda sc milda
och goda ut. De eröfrade genast finska
folkets hjärtan, ty Nikolai 11 stadfäste, då
han uppsteg på tronen, våra grundlagar,
vår religion och andra dyrbara
rättigheter.
Några af Finlands barn sände genom
sin lärare lyckönskningar till del höga
furstoparet, då de firade sill bröllop.
Alla våra lyckönskningar nå icke i
synlig form vår älskade Herskare och
hans dyra gemål. Men en väg finnes, på
hvilken våra lyckönskningar xäkert nå
fram. — Finlands barn, bedjen llitigt för
våra Herskare! Tacken Gud för det goda,
vårt folk redan tiu fåll, och bedjon, all
Gud äfven Iramgent måtte välsigna dem
och ihågkomma vårt folk med sin
välsignelse.
Storken och Daggmasken.
(En SAgti 1’riu Danmark i.
Af Carl Ewald.
(Forts.)
»Tpru, ha!» sade storkon, »Det måste vara
stygl alt vada i all denna snö och
is. Blir du icke kall om folierna?»
„Jag har inga fötter», svarade
daggmasken förnöjd. »Och jag gräfver mig djupl
ned i jorden, då del iir kallt».
Storken såg fundersamt på den och
sade sedan:
»Jag vet icke riktigt, om det passar
sig för mig att tala mod en sådan figur
som du. Du saknar ju det mesta, hvar-
med vi ordentliga människor äro
födda. — Har du rang?»
»Rang», upprepade masken förvånad.
»Hvad är del för något? Jag är en
flitig arbetare — är det rang?»
Storken svängde sig rundt omkring af
bara skräll och klaprade upp till sin fru,
hvad daggmasken sagl.
»Jag hoppas, jag icke sagt någonting
opassande?» frågade masken betryckt. »För
reslon är jag den älsta daggmask här på
slället; jag var här redan i
landthandlaren tid».
»Aha», sade storkon nådigt. »Du är
således en ålderman för flaggmaskarna.
Del smakar dock något fågel. Så kan
jag nedlåta mig att prata en stund med
dig och våra familjer behöfva ju för
den-skull icke umgås».
»Jag har minsann icke någon familj>,
sade masken.
„Har du häller ingen familj?» frågade
storken och gapade af idel förvåning.
»Nej», svarade maskon.
»Jag vet icke, hvar min huslru och mina
barn äro, jag liar aldrig sett mina
föräldrar och skulle ickc känna mina syskon,
om jag mötte dem».
Storken drog upp ena henet under sig
och såg utomordentligt värdig ut.
»Det är fasliga förhållanden i de lägre
klasserna», sade han. »Jag vill icke höra
mera. Det fördärfvar bela mitt goda
humör. Farväl! En unnan dag kommer
jag kanske igen; mon akta dig att möta
mig, då jag är hungrig».
Så flög storken upp på taket af det
gamla huset och masken skvudade sig
in i sitt hål.
Ett par dagar därefter spatserade
storken åter på gången, där den talat med
masken.
»Daggmask!» ropade den. men ingen
svarade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
