Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
EOS.
N:o 3
»Godt» sade mamma. »Och till
belöning för denna din vackra föresats ritar
jag en nätt bild. Här sitter da för
första gången riktigt ordentligt till bords
och det var en stor händelse. Här står
muggen som du fick af farmor till
julklapp. Ditt lilla finger pekar på tallriken,
på hvilken ligger en brödskilva och du
säger »bjö, bjö».
»Hvarför säger jag oj »bröd» frågade
Karl.
»För att små barn icke alltid kunna
säga »r» sade mamma. Men nu tycker
jag du kunde vura nöjd med ritningarna.
Mammas hand är redan ganska trött».
»ttilar mamma en annan dag några
bilder till åt mig» frågade Karl.
»Vi skola se; jag lofvar ingenting
säkert» sade mamma.
»Tack gulle, snälla mamma för de här;
dem skall jag gömma i min låda. men
den bilden der du är med, sätter jag på
väggen».
»Och nästa gång då da har lust att
slåss och gräla med Petterssons Viktor
så.....».
Karl tittade på mamma. »Ja, då skall
jag försöka minnas hvad du bedt för mig».
De räddande bladen.
cj|f^fn dag red en herre helt lungt framåt
cfe^ i en af Brasiliens härliga skogar,
då hans uppmärksamhet fästes på tvenne
fåglar, som oroligt flögo omkring ett träd,
hvilken omständighet, i förening med
deras vilda skri, synbart förrådde den största
dödsångest
Nyfiken atl lära känna orsaken till
fåglarnes besynnerliga rörelse, försökte den
resande all rida fram till Irädel. Del tjocka
busksnåret hindrade honom dock och
nödgade honom att sitta af.
Han faslband sin häst, gick $jälf vidare
och uppläckte till sin bestörtning, huru
cn stor, svarl orm hade slingrat sig
omkring trädets stam och redan uppnått dess
nedre grenar. Förskräckt stannade han,
och då han riktade sina ögon uppåt, såg
han i toppen af trädet etl fftgolbo. Af
fåglarnas ångest förstod han, att i boet lågo
deras ungar, och de ängsliga föräldrarne
väntade nu deras död.
Don resande stannade på sin plats för
att se den knapt tvifvelaktiga utgången
af striden.
Han hade dock icke väntat länge, förrän
fåglarne, liksom fallade af en plötslig tanke,
flögo bort till ett närbeläget busksnår.
Där fylde do sina stora näbbar med
bladen al en viss växt och vände skyndsamt
tillbaka. Med dessa blad betäckle do sina
ungars näste och begåfvo sig åter bort.
Emellertid hade ormen lindat sin fula
kropp omkring trädets grenar och räckte
begärligt sin klufna lunga ut öfver boet
och lyfte sitt hufvud, för all med
vidöppet gap sluka sitt byte; men då han
kände lukten af bladen, drog han sig hastigt
tillbaka och började så häftigt darra, att
han släpte trädet och föll till marken.
Nu hördes i luften den glädjesång, som
föräldrarne uppstämde öfver sina barns
räddning.
Äfven den resande bröt upp för att
fortsätta sin väg, under det han ined fröjd
tänkte på Guds vishet och godhet, som i
hvarje lefvande varelse inplanlat
uppe-hållelsedriften, och genom henne lärt
fåglarne, all de der bladen voro ett gift för
ormen, meu oskadliga för de små fåglarne.
Kära, uuge vänner, I hafven alla en
fiende, som söker alt fördärfva eder. I
veten att denne fiende all ifrån begynnelsen
framställs under bilden af en orm. Men
så linnes ock för eder några blad, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
