Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
EOS.
N:o 2
»Är detta vägen till Sing-Sing?» frågade
bon af en äldre man, som kom körande.
»Ja», svarade han »men hvad skall du där?»
Han lät sin bäst stanna och ville bjuda
den trötta flickan plats i sin kärra. Men
hon svarade intet; gick blott raskt framåt.
Det blef afton och den lilla flickan satte
sig utmattad på cn sten vid vägen.
Tårarna begynte rinna, men Katarina — så
var hennes namn — kämpade tappert
emot.
»En sådan besynnerlig liten flicka» sade
ett ungt fruntimmer som gick där förbi.
Hon gick bort till den lilla och frågade:
»Hvad gör du där aldeles allena?»
»Jag skall till Sing-Sing» svarade
Katarina.
»Del kan väl icke vara ditt al var? Du
kan väl icke gå allena den långa vägen.
Dit är öfver tre kilometer ännu. . . Du
trodde visst icke att del var så lång
väg dit?»
Katarina skakade sorgset på hufvudet
och nu trillade tårarna längs kinderna.
»Hvad skall du göra i Sing-Sing?»
Intel svar. »Har du fått kvällsvard?»
Den lilla skakade på hufvudet »Middag
har du väl fått? Häller icke frukost?»
inlet svar. »Kom då med mig. Hvad
heter du?»
»Katarina»
»Kom och blif hos mig, Katarina, så
skall du få mal, och så får du blifva hos
oss i natt; sedan kan du, om du vill, i
morgon gå vidare».
Den tilia reste sig och följde med till
ett stort hus, dit de inträdde. Huru fint
och vackert därinne vari
»Anna» sade den vänliga frun till
köksan, »gif denna lilla flicka mat och då
hon ätit skola vi se till hvad vi vidare
kunna göra för henne».
Medan Katarina åt, gick den unga frun
in till sin man och berättade henne om
Uickan. En äldre man kom under tiden
in i rummet. »Nå, kära barn. hvad talen
i om?»
»Ah kära far, det var godt alt du kom.
Jag berättar här jost om en liten flicka,
som jag fann gråtande på vägen Hon
säger, alt hon skall till Sing-Sing».
»Den lilla har jag vissl mött i dag»
sade fadren. »Hon frågade mig om
vägen och då jag ville gifva henne plats i
vagnen, svarade hon intet utan gick blott
vidare. Hvar är hon nu?»
»1 köket hos Anna. Då hon ätit skola
vi tala med henne. Vi hålla henne väl
här öfver nallen?»
En stund härefter gick den unga frun
ut i köket. »Hvar iir barnet».
»Hon sitter där och äter kära fru?»
»Men Anna, jag ser ingen».
Anna sökte öfveralt, också ute på
gården, men barnet var borta.
»Har du icke sagt den lilla att hon
kunde stanna här öfver natten?»
»Jo, frun, jag sade henne att hon skulle
få en liten säng här, men hon såg blott
på mig med stora ögon och svarade
ingenting; hon måste ha’ gått sin väg».
»Hon kommer väl igen. Kom och
kalla på mig då hon återvänder».
Men Katarina kom icke igen. Hon hade
gält vidare; hon hade icke tid att stanna.
Direktören for stadsfangelset Sing-Sing
satt i sitt arbetsrum, då man anmälte att
det stod cn liten flicka där ute som bad
alt få tala med direktören. Barnet blef
hämtadt in till honom.
»Hvarifrån kommer du?» frågade han
vänligt.
»Från New York».
»Men huru har du kommil hit?»
»Jag har gått»
»Hvarför har du kommit?»
Ängsligt såg barnet upp till den
främmande mannen och sade därpå under
tårar: »for att få se far.»
»Hvem är din far?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
