Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N".n 4
E O S
8
»Han heter Loyd» snyftade den lilla.
»Vi ha ju tre med detta namn» sade
direktören vänd till fångvaktaren. »Välan
låtom oss söka reda på den rätta».
Dc gingo alla tre tillsamman. Vid en
cell stannade de. »Stefan, här är eder
lilla dotter Katarina, som vill besöka Eder».
»Hvad?» ropade en rå stämma.
(Ports.)
Finlands största son.
Koredrag liüllut den 5 februari vid Svoimka
norrnallvcettts Runebergs-fest.
jmter är det fest i Finlands bygder;
dess inbyggare, rika och fattiga,
höga och låga, gamla och unga, iira i
dag minnet af den störste son, som
fäderneslandet frambragt: Johan Ludvig
Runeberg. Redau länge har hans födelsedag
högtidligbållits, men för hvarje svinnande
år har detta skett ined alt mera
innerlighet, alt mera kärlek, alt mera
hänförelse. Äfven vi äro samlade för att egna
en stund åt sångarkon ungens höga
minne-Det vore for vidlyftigt att här beröra
hans innehållsrika lif i dess helhet; må
vi i stället länka på den del däraf, som
utan tvifvel för oss eger det största
intresset: hans skoltid.
Runeberg begynte sina studier hos en
gammal gumma, »Vestmans mor», som
hade småbarnsskola i Jakobstad.
Bör-jau af den uppförbacke, som skulle leda
till vetenskapens hälgcdoin, var brant och
tråkig. Johan Ludvig, Janne, som han i
hvardagslag kallades, var van att vara
fars och mors bortklemade förstfödde, och
i skolan hade alla andra lika stora
anspråk på den åldriga lärarinnans kärlek
och ömhet som hau själf, medan ban åter
lika ofta soin kamraterna var föremål för
hennes uppfostrande nit. Oeh föröfrigt
var han ett klent och sjukligt barn. Men
småningom fann han sig i förhållandena,
och då gick läsningen rätt bra, så att
han inom kort uppnådde så goda
resultat, som »Vestmans mor» gärna kunde
önska, d. v. s. han lärde sig abc-boken
med böner och bibelspråk, psalmer och
katekes perfekt utantill.
Med dessa kunskaper, något förstorade
likvisst, kom han på andra klassen i
trivialskolan i Uleåborg, där ban bodde i
sin farbroders förnäma familj.
Nu började lor honom ett nytt lif. Dc
enkla seder, som han medfört, passade
ej i den fina omgifningen; de måste nötas
bort, och andra, mer lämpliga, måste
inpräntas. Men han spjärnade emot med
händer och länder, då man försökte lära
honom förnämt skick och lina fasoner,
tv dessa syntes den lifliga gossen löjliga.
Så kom det sig, att han oaktadt alla
bemödanden bockade precis på samma sätt,
som lian antagit i sin kära lädernestad
och att han trotsade danslärarens alla
försök att leda honom i valsens, polkans
och polkamazurkans mysterier.
Hans vistelse i Uleåborg blef icke lång,
ty hans farbroder dog inom kort och då
flyttade han tillbaka till sina föräldrar.
I hemmet underhöll han, hvad ban
inhämtat i skolan genom trägen läsning, tils
lian vid 11 års ålder med kappsäckar-,
köttskånkor, smörbyttor och hvad som
för öfrigt hörde till en dåtida skolgosses
utrustning, skickades till Wasa skola, där
han dock måste börja på samma klass,
som han slutat i Uleåborg.
Nn gingo studierna med fart; hau hade
blott all repelera, hvad hau redan förut
inhämtat, och efter endast en termins
förlopp uppflyttades han till tredje klassen,
där hans goda hulvud ocb hans flit snart
gjorde honom till den bästa eleven. Men
rätt väl fann lian sig icke i sin nya ställ-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
