Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
K O S
N:n ft
lura på vargen. L>å de kommer hem äta
de en bastant frukost.
Efter måltiden laddas bössan
omsorgsfullt med »halfann tum krut och
förskräckliga kulor», och så bege sig två af
sönerna till riskojan. För effektens skull
blir det natt och ett hämskt oväder
utbryter, hvilket skildras sålunda:
»Soln från det vida fästet nu gick at|
dricka ur böyan. Mörka moln i rysliga
llockar llügo i höjden efter hvarann och
skurar af regn nu smattrade våldsamt.
Stormen växte; uf skogarna hördes en
hväsande susning af nedsvigtande trän,
och rymderna ljödo af nlftjut.» Efter en
stunds väntan kommer vargen värkligen
fram, skottet brinner af, och de
förskräckliga kulorna råka sitt mål. Skylten springer
fram och slår odjuret med bösskolfven.
och (ur säkerhets skull krossar han dess
hufvud med en sten »mångbundig till
vigten». Så bar del af hem »öfver stockar
och stenar» med del gjorda bytet. I
för-stun emottogos de af sin fader, som
prisar deras mod, och som belöning för sin
bedrift få de löfte om »kafTe på säng»
följande morgon. — Poemet slutar med
gubbens »vingade ord» till hans maka:
»Moder tack tor de söner du födt mig,
likna de’ skola mig en kommande dag;
väl fällde de ulfven till marken».
Såsom af det anförda synes är dikten
alltigenom barnslig. Likväl linnas där
drag, som ovilkorligen fasta ett särskildt
intresse vid densamma; däri framträder
den unga poetens öppna blick för
naturen, för menskliga känslor och
stäm-niugar. Hvad han själf har erfarit och
iakttagit har ban käckt och oförskräckt
inlagt i sin dikt.
Sådana voro Johan Ludvig Runebergs,
den varmt kännande, ädelt tänkande
skaldens ungdomsår. De voro början till ett
lif öfver hvilket hvilar en odödlig ära.
Ty aldrig skall den dag randas, då hans
sånger mista sin skönhet, då han själf
förgätes, utan ständigt skall eftervärlden
beundra hans verk, och med dem skall
hans minne fortlefva genom tiden. Och
det folk, som han tillhört, skall vörda
hans namn, såsom man vördar det
högsta man eger på jorden.
En liten hjältinna.
I En sann hinduiso från Amerika).
t ^ ^ (Forts.)
> tjjp-ar, far» ropade Katarina och sträckte
• ’ ut armarna emot honom.
»Ilarn, huru har du kommit hit»
stammade mannen, och man kunde se, huru
djupt rörd han var.
»Ville ni gerna få den lilla in till Eder?»
frågade direktören.
»Ja lack, otn det är möjligt». Den
tunga dörren öppnades och slöl sig
efter henne. Hon slog armarna om fadrens
hals och snyftade: »far far’» Då blef
också hans ögon fuktiga och han tryckte
dottren fasl in till sig.
Så lyftade han det lilla hufvudet upp
och såg länge in i de kiira barnaögonen
saml tryckte en kyss på den rena
pannan.
»Hvarför har du kommit liif?» sade
han ändtligen.
»Jag måste ju få so dig lar».
»Huru har du kommit?»
»Jag har gått>.
»Hela vägen från New-York!» Och ban
tryckte barnet ännu fastare till sig.
»Huru är det med mor?» Barnet
darrade och försökte röra läpparna men
förmådde ej få fram ett ljud.
»Svara, Katarina — men fort — din
mor?»
»Hon är död far».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
