Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 5
EOS.
7
Lit förfärans skrik undslapp den
stackars mannen; han stödde sitt hufvud mot
väggen och gret bittert. Förgäfves
forsökte den lilla att trösta honom och det
varade länge innan han kunde fatta sig.
»Maria, Maria 1 — när dog hon?» sade
lian ändtligen.
»För två veckor sedan. Hon sade, att
jag skulle gå till dig och trösta dig». *
»Sade hon det? .la hon var sig alltid
lik. Hon förlät alltid».
»Far, hon sade också, alt jag skulle
bedja for dig så att du måtte komma
till himmelen och träffa henne där».
»I himlen, jag i himlen» stönade den
olycklige, do kära bnrnahänderna, do
ömma orden Irån den lilla Katarina verkade
inom en kort tid mera än bojor och
fängelse förmått. Det hårda hjärtat blef
mjukt och ångerns tårar strömmade ur
hans ögon. Länge fingo fadron och
dottren vara tillsamman; ingen hade hjärta
alt störa dem.
»När du nu blir fri, far, så skall jag
sörja för dig, mor har bedt mig därom.
»Stackars barn, huru skulle du kunna
hjälpa din far!»
»Jo far, Gud skall hjälpa oss bägge.
Det har mor sagt».
Nu kom fångvaktaren för att hämta
barnet. »Kommer du igen’.’» bad fadren.
Ja: jag vill bli hos dig far!».
»Nej barn, det går icke an>.
Väktaren förde den gråtande fiickan
till direktören. Där satt nu också den
vänliga gamla herrn, som mött Katarina
på vägen: han hade kommit dit for att
fråga efter barnet.
»Låt mig fä taga flickan med mig.
Min dotter vill sörja för henne. Hon
skall få stadna hos oss tills fadren blir
fri. Jag skall låta henne komma hit cu
gång i veckan för att besöka fadren».
Nu blef Katarinu glad då hon hörde,
all hon så ofta skulle få komma och
hälsa på fadren. — I dag ser man. omkring
en balfmil från Sing-Sing ett vackert litel
hus med en trädgård utanför. Där bor
en man med sitt enda barn sin dotter.
Hon har trofast uppfyllt sin döende
moders sista vilja; af den lorra förbrytaren
har det nu blifvit en duglig arbetare och
en rättskalfen, gudfruktig rnan.
5 -
tJlZosso är sjufi.
iøfßfëin trogna van, min kissemissa,
Un gosse med en kantig sten
Ilar nästan slagit af ditt ben.
Att det tog ondt det kan du gissa.
Du stackars lilla, kära Mosse.
Alt nägan kan be te sig sa.
Det kan en menska knapt först,i.
Det var visst en bra elak gosse.
7y alla snälla gossar veta
Att aldrig man skall pläga djur.
De äro barn af Guds natur
Och det är svnd dem slä och reta.
En flicka som gick hem frän klassen,
/ muffen Mosse fristad gaf.
Sin hvita halsduk tog hon af
Och band omkring den sjuka tassen.
Att vara mild och god och bära
litt varmt och vänligt hjertelag
Mot den som värnlös ar och svag,
l)et är en prydnad och en ara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
