Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.\:o 7
E O S.
6
— »Så myckel som till Eder slår,
l|afven frid med alla människor!» står där
i katekesen, menade Johanna.
— Visst får du femtioöringen — det
àr ju din egen peng, sa’ modern efter en
stund, men kastade en förstulen blick på
mannen. Han låtsade ej höra. Så gick
hon eller slanten och gaf Johanna den-
Lars steg fram. Den lingula luggen
låg djupt ned öfver det mörkröda anletet.
— Jag har en tjugufemöring i fars låda
— den kunde bli till ett siktebröd åt
henne, efter hon into lål det sura, sa’
han långsamt och tvekande.
— Hvem skall då betala rutan du slog
in V sa’ Skomakaren. Men rösten var
mindre hård än vanligt.
— Den har jag fått stryk för. Men
för resten kan jag begagna de gamla
träskorna efter jul också — det gör
ingenting, om jag frysor. Och aldrig skall
jag jaga hönan deras mer — och en
snäll pojke ska! jag bli. Låt oss få gå
ut och köpa nu — se’n ska’ vi gå in till
mosters med allt ihop, och jag ska’ be
Hilda om förlåtelse. Ja, del ska’ jag,
tillade han beslutsaml.
Barnen gingo och kommo hem,
strålande och med hvar sitt paket.
— Men 1 lån själfva gå in med det,
sa’ Skomakaren.
De kände sig lite oroliga, när de
gläntade pà dörren till köket, där moster stod.
Johanna hostade tveksamt
— Kan man inte & vara i fred på en
helig afton–sa’ Bolla barskt.
— Här är litet, som Lars och jag har
köpt — för våra egna pengar — till
Hilda, sånt som doktorn har sagt skulle
vara bra för henne, sa’ Johanna
brådskande. Få vi gå in till henne? Jag har
min docka med mig, och Lars hur
lofvat, alt ban aldrig skall vara stygg mer.
Bolla Skräddarens stod stum af
häpnad och säg ömsom pà barnen, ömsom
pà paketen. Till svar kunde hon blott
vinka med handen. Ocb så gingo de in
i mosters stuga — de hade ej varil där
på åratal.
Hilda vardt lika häpen, men hennes
förvåning byttes snart i glädje. Och då
Lars slammade någol om hönan och
rutan, och att Hilda inte skulle vara ond,
såg hon mildt på honom.
— Inle tycker jag du sor så stygg ut,
sa’ hon efter en stund-
Timmar försvunno som minuter.
När Skomakaren sent pà natten läste
aftonbönen och kom till det ställe, där
det heler. »Se i nåd till de sjuka och
nödlidaude», afbröt honom Johanna:
— Och till lilla Hilda också!
Fadern såg ett ögonblick skarpt och
förvånadt på henne. Därpå tillade han
själf:
— Henne och alla mosters!
Så togs psalmboken fram och alla hos
Skomakarens stämde in den gamla goda
värsen.
»Gif Gud att vi vår högtidsdag
Må lira efter ditt behag
I kärlek, tro, i frid och fröjd.
Dig vare lof i himmelshöjd!
Väl oss, Guds Son nu kommen iir.
Hans nåd ocb sanning till oss bär;
Dess täcke vi dig Fader kär.»
Medan sången klingade, öppnades sakta
dörren från köket. Skräddaren och hans
huslru trädde in saml stodo där
andäktiga ocb stämde in i sången.
Ur barnamun hade den kvällen till
stugan vid korsvägen korumil ett budskap
från Honom, som kallas: Barn, Eouj
konung, Fridsfurste, och hvars högtid
julen är.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
