Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
E O S.
N:« 6
Från främmande land.
(Forts.)
Trolla »om vi voco försökte vi all sofva
en smula: på delta säll förgick den
fruktansvärda natten och morgonen bröt
Tram. Del var åter vackert väder, vinden
hade saklat af ehuru sjön ännu rullade.
De flesta af de inlödda voro åler
församlade på akterdäcket, där de åto frukost
och antagligen fröjdade sig i hoppet att
kunna dräpa oss och plundra skeppet.
Så långt skulle dt>l dock icke gå; vi höllo
just på att rådslå otn en plan utlänkl af
en af våra timmermän och det varade
icke länge förrän vi ifrigl begynte forsöka
förvärkliga densamma
I kaptenens skåp hade vi hittat tre paket
krut, hvilka voro bestämda till laddning
af signalkanonen. På timmermannens
uppmaning bredde vi en del af krutet på
kajutbordel och stälde på särskilda
ställen af bordet de i ena’_ändan öppnade
krutpaketten. Vår afsigt var attjspränga
kajuttaket, på hvilka de infödda
uppehöllo sig, i luften; för, att detla skulle
lyckas bättre a(sågadc~liminermänrien
tak-bjälkarne till hällten och vi hissade
bordel så högt mol däcket som möjligt. Vi
kastade därpå lott om hvem som skulle
antända krutet. Lotten föll på min vän
Kole. Kaptenens lik hade vi fört till
skeppsrummet och hade vatten i
beredskap for alt släcku den eld, som
antagligen komme att uppstå genom
sprängningen.
Kole fick antäudningslunlan af
timmermannen och stannade ensam i kajutan,
medau vi andra tvra gömde oss i
skeppsrummet. Han skulle komma till oss
så-snart han funnit del lämpliga ögonblicket
att tända luntan. I ångeslfull spänning
väntade vi på huru alt skulle sluta. Då
hördes på engång, förrän Kole hade hunnit
spriugu ut ur rummel till oss, en våldsam
knall, som var åtföljd af smärteutrop och
ljud af förskräckelse. Vi störtade fram
och funno kajutan utan Iak och i ljus
låga. Kole låg på golfvet med brinnande
kläder. Efler att hafva hjälp vår kamrat
och släkt elden, skyndade vi ut och sågo
då att alla de infödda voro försvunna
från akterdäcket. Endast en af dein låg
som lik på sidan af skeppet till hälften
öfver bord. Vi kastade honom i hafvet.
Men det var ju icke möjligt all alla de
öfriga blifvit kastade öfver bord. Hvart
hade de tagit vägen?
Tian all bry oss om segel och roder
stormade vi förut beväpnade med de
tarl-liga vapen vi ägde; det gälde alt draga
nytta af del gynsamma ögonblicket. På
däck syntes icke en enda människa, men
däremot hörde vi ynkligt stönande och
jämmer från manskapets rum i fören.
Ilär hade således utan tvifvel såväl de
sårade som friska gömt sig emedan de
trodde, att vi stodo i förbund med
öfvcr-jordiska makter. Vi stängde dörren lill
rummet och vältrade en mängd tunga
föremål framfor densamma. Därpå läto
vi ön man stanna som vakl medan vi
sände en annan til) rodret, två af oss
klättrade till väders för all bringa segleG
i ordning. En timine därefter seglade
briggen liksom förr i nordvestlig riktning
inot Sandvichsöarna.
Timmermannen slog därefter ihop cn
enkel kisla i hvilken vi lade kaptenens
lik, som vi sedan under ön tyst bön sänkte
i hafvet.
Visserligen voro vi för ögonblicket
herrar ombord, men vi visste ännu icke huru
många fiender vi hade förut och huru
många utaf dem voro odugliga till strid.
Middagstiden samlades vi framför del nya
fängelset för att, om möjligt, locka dem
att öfverlämna sig ål oss. Vi hotade med
att vi skulle spränga bela rummet i luften,
om icke de allesamman kommo ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
