Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.Y:ø fi
KOS.
7
Då vi intet svar fingo, borrade
timmermannen med sin borr i taket ett bål så
stort, att en sticksåg kunde användas och
snart hade vi sågat ut ett stort stycke
al taket. Då detta var gjordt, stälde
timmermannen sig på post med sin yxa
uppe på taket fiirdig att taga emot enhvar
som försökte komma ut, två andra af oss
sutto hos honom och väntade förgäfves
på att fångarna skulle öfverlämna sig åt
oss. Men det blef afton ulan atl de
hördes af.
Då vi icke hyste någon lust att tillbringa
ännu en orolig natt, sågo vi oss
nödsa-rade atl gifva dem en uppmaning på etl
kraftigare säll. Ett trästycke doppadt i
tjära blef fästadt vid en järnketling samt
anländt och nerfiradt. Styrmannen höll i
kettingen och lät rummet därnere fyllas
med rök. Förgäfves försökte osynliga
händer att rifva branden från oss och släcka
den. En kväfvande rök uppsteg från
öppningen, stojande ljud hördes från
människor, som lyktes ha svårt atl draga
andan.
»Viljen I nu komma ut?» frågade
timmermannen.
»Ja, herre» tyckte vi de svarade. »Om
Ni vill låta oss behålla lifvet».
»Jag har ingen rätt uti dräpa eder»,
svarade styrmannen i en bestämd ton;
>men om i icke gören motstånd, vilja vi
låta binda eder och öfverlämna eder till
den första domstol, som sannolikt kommer
att kräfva förklaring öfver med hvilken
räll I hafven dräpt kaptenen Hussey».
Då de hörde detta, blefvo de åter
tve-hågsna och svarade icke. Vi hörde blott
atl de rådslogo tillsamman.
»Tjära är måhända för välluktande för
sådant folk» sade styrmannen. »Du vel
väl timmerman, hvar den låda svafvel slår,
som vi fingo ombord i Sidney för alt röka
nt råttorna med. Hämta en gryta och
en kilo svafvel och låtom oss se, hvilken
värkning detta gör».
Några minuter därpå hade
timmermannen skalTat fram det önskade. Grytan
blef med sill klart brinnande innehåll
nedfirad i rummet, medan vi så mycket sorn
möjligt försökte täcka öppningen i takel
med ett stycke gammal segelduk.
Det var icke längre jämrande, utan höga
ångestrop. Förtviflade refvo och sleto de
hostande människorna i kettingen eller
försökte spränga dörren och rifva sönder
segelduksslycket.
»Förlåt oss, Nelson! Vi vilja
öfverlämna oss och vara lydiga i alt» hörde
vi dem vråla i dödsångest.
»Passa på, timmerman!»
kommenderade styrmannen.
Hittils hade icke en enda af de infödda
synats till, men nu stredo de om hvem
som först skulle komma ut; de voro nära
att kväfvas af svafvelröken.
»Tålamod, pultroner, så hastigt går det
icke» sade styrmannen. »Huru många
ären 1?»
Det räkte ett ögonblick förrän del kom
svar; man hörde blott alt de hviskade
någonting tillsamman.
»Sju man» hördes ändtligen svaret. »Och
däraf äro tre svårt sårade!»
(Forts.)
Våra fem sinnen.
Iljjjyneu. Om du någonsin blifvit
fologra-V*v"s fe rad, har du väl sett den underbara
apparat som fotografen riktade på dig
medan du salt framfor honom. Inom
denna apparat lins uågot, som inom ett
ögonblick återgaf en fullständig bild af dig.
Du blir visst öfverraskad, då du får höra
all dina ögon ständigt framställa bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
