Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N’:o 9
eos.
3
låset. Gerdas mamma gaf lingonsylt och
skorpor och litet hallonsaft och ett och
annat godt som skulle serveras åt
dockorna och som — ni begriper det —
slutligen hamnade i dnckmammornas
egna små munnar.
Nu slog kl. 4 och allt var i ordning.
Anna, Lilit, Fanny och Olga stego in med
sina dockor på armen. De hälsade, på
Malla och Sally och frågade huru doc->
korna mått och om allt stod väl till i
dockhemmen. Annas docka, Pelrina, hade
fått en skråma på näsan emedan Annas
brors hund, MulTe, hade fått tag i henne
och ruskat om henne samt smält henne
mot byråhörnet. Anna hade satt
plåsterlapp på näsan. Nu var den dock
borttagen. Lillis docka hade fått en liten
vagn af farbror Otto och den hämtades
in för att beskådas. Fanny hade fått cn
dockhäll; den hämtades med och man
beslöt all koka i den nu på kalaset.
Olgas docka hade fått nytt hufvud. Nu
kunde den tillsluta ögonen, då den lades
att sofva hvilket den ej förut kunnat.
Dockorna placerades bredvid
hvarandra i barnkainmarsoffan och trakleringcn
begynte. Gerda bjöd först omkring stötta
skorpor i kokta lingon med socker på.
Hon hade hittat på ett nytt namn for
den rätten; den kallades holschpotsch
och dockorna (hm, llickorna) tyckte, att
den smakade utmärkt.
Flickornas mammor plägade samlas till
en syförening diir man svddc saker, som
sedan såldes för att få penningar till
missionen. Nu tyckte llickorna att äfven
de skulle leka syförening och hade
därför tagil sina små handarbeten med. Man
satt nu ifrigt tillsamman och pratade om
allt möjligl som flickor bruka, tills Gerda
steg upp och bjöd pà någonting ur små
glas.
»Herrskapet är så goda» sade bon
’Del här är vin, som är etthundra år
gammalt och därför mycket rart. Det
har kommit från Frankrike». Hon neg
först för Anna.
»Ursäkta» sade Anna. »Min docka hör
till Hoppets Här. Hon dricker aldrig vin
eller något sådant».
»Hoppets Här — hvad är det för
någonting?» frågade Gerda förvånad.
»Ja, den hären ha’ vi aldrig hört
omtalas» sade Lilli.
»Är det soldater i den då den kallas
»här?» frågade Fanny.
»Soldater — tycker Ni Annas Petrina
ser ut som en soldat!» sade Gerda.
»Nå men så berätta då, hvad Hoppets
Här är för någonting» sade Lilli, soin
altid var nyfiken.
»Jo ser ni, min bror Alfred och syster
Elin ha’ låtit skrifva in sig i en fürenimj som
heter så. Alla gossar och llickor som
höra till den, ha ett litet blått band sydt
i knapphålet på rocken eller på
klädnings-lifvet. De ha1 beslutat att aldrig smaka
en droppe öl, punsch, vin eller något
annat sådant, ty dessa drycker äro till
ingen nytta. Många, många människor
hafva blifvit sjuka af dem och de hafva
gjort så mycket ondt i världen.
Kommer m ihåg den där karlen som var här
i går på gården och skrek och bullrade
så att polisen måste föra bort honom?»
»Usch ja; jag var så, så rädd för
honom» sade Fanny.
»Ja, ser ni, ban var drucken. Det
blir man af vin, öl punsch och sådana
starka drycker. Tänk om Petrina och
Malla och Sally också skulle bli del om
vi gåfve dem vin!»
»Inte är det här riktigt vin; det är bara
hallonsaft som mamma gifvit mig» sade
Gerda litet förlägen. »Men då jag hörde
farbror Otto berätta om att han igår
druckit ett vin, som var mycket gammalt
tyckte jag, att vi också på lek kunde ha"
sådant i.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
