Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EOS.
N:o 9
göra mod den här saken. Så sy vi på
dockornas klädningar ett blått band också»,
sade Gerda.
»Alfred och Elin måste först få lof af
(tappa och mamma, innan de fingo skrifva
in sig i föreningen» sade Anna.
»Naturligtvis måste också Malla och
Sally begära lof af mig för alt få komma
till dockornas Hoppets Här» sade Gerda
bestämdt. —
»Men vi borde väl först höra till don»
sade Lilly fundersamt, »ty icke kunna vi
neka dockorna dricka om vi själfva göra
det».
»Gärna för mig» sade Fanny. »Då jag
är hos tant Emmy till middagen, ber hon
mig alltid dricka öl och — usch del är
så beskt och jag får så ondt i hufvudet
af det».
Sagdt och belagdt. Gerda, Lilly, Fanny
och Olga beslöto att andra dagen gå till
Alfred och Elin och be dem berätta om
Hoppets Här riktigt från början till slut.
Så skulle dockorna få vara med om
saken. Man salt ännu en slund och hade
det riktigt trefligt på dock-kalaset. Vi
saga dem farväl för denna gång.
Durre.
I kungstigerns väld.
|NJed Wilson var en hurtig pojke. Han
Æw var född i London, Englands
hufvudstad och hade vuxit upp där. 1
hafven väl hört, huru luften där är oreu och
huru där nästan ständigt är dimma och
rök. Ned hade således ingenting emot
att lemna London och resa till Indien,
där hans fader hade blifvit utnämnd att
förestå en rik engelsmans planlage eller
egendom långt inne i landet men nära
den nya järnvägen. Nu iick Ned glada
dagar. Han kunde dagen lång vistas
ute i Indiens sköna natur, under den
höga blå himmelen. Hans föräldrar
varnade honom visserligen för de vilda djur
oeh isynnerhot tigrarna, hvilka finnas där
i så stor myckenhet. Men dem hann
Ned icke tänka på. Man fruktar ofta
icke faran innan man kommit i den.
En dag. då Ned hade varit ute för att
söka granna (ogelägg såg han plötsligt
en tiger i ett busksnår. Han flydde.
Tigern störtade naturligtvis efter. Det
svartnade för Neds ögon, hans knän darrade
af ångest; förgäfves blickade han omkring
sig för att få lyälp men såg ingen.
Redan var tigern blott några steg ifrån
honom; Ned såg dess tunga blodröd hänga
ur gapet då — i detsamma en gäll,
genomträngande hvissling hördes tätt invid.
Tigern stadnade. Hvisslingen hördes ånyo.
Tigern vände förskräckt om och flydde,
Ned var räddad. Bantåget brusade förbi
honom. Det var lokomotivets hvissling
som skrämt tigern och räddat Ned.
Ser han ej fruktansvärd och grym ut
denna tiger där på bilden? Många
hundratal människor uppslukas årligen i
Indien al dessa rofdjur. Det är lyckligt,
att vi ej i vårt land hafva dylika. Men
vi hafva hos oss ett annat »rofdjur» som
årligen slukar liera otfer än tigrarna i
Indien. Detta är de berusande dryckerna.
Mångeu stackare liten gosse och flicka
får svälta och frysa, emedan deras
fader för hela sin arbetsförtjänst köper öl
och bränvin. Mången ung gosse, som
icke vet och förstår, huru farliga dessa
drycker äro, tycka att de smaka bra och
all det är naturligt att man dricker dem,
då de bjudas öfverallt. Han begagnar
dem, tills han en dag icke mera kan låta
bli atl dricka, ty de hafva grundlagt en
sjukdom hos honom som fordrar, att han
skall dricka mer och mer tills han dör.
— Man har härtills icke försnitt atl dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
