Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78 eos.
N:o 14
„Nu ska’ vi ut att rida!"
^Småttingarna från staden hafva
kom-mit ut på landet på besök lill farfar
oeh farmor. Åhå huru roligt är del ej
därute I Så många saker att se som de
ej kunna träfTa på i staden. Grisar och
lamm och kalfvar och kycklingar.
Glädjen hade mer inga gränser då farfar sade
att de alla tre skulle få gå ut att rida.
Icke cnsamua forstås. Gamla, trygga
Polle skullo taga dem på sin breda rygg
och fogdons Janne skulle hela liden hålla
den i tygeln och gå bredvid. Här bär
det af med flocken. Sakta går det, men
säkert. Polle ser ut som om ban kände
hvad slags ryttare ban nu bär, så all ban
sliger på med försiktighet. Del vore inte
oäfvet alt få vara med eller huru?
Lilla Stinas äfventyr.
l| illa Slina hade länge fått löfte om att
i gå till herregårdon eller prästgården,
(som stället egentligen hette) med smör
och hon motsåg därför med stor glädje
den dag, dä detta vigliga ärende skulle
anförtros åt henne; och mer dagarna nu
kröpo fram, så kom ändtligen den
efterlängtade dagen. Om morgonen vaknade
Stina redan med de förslå solstrålarna, och
klädde sig med mycken omsorg. Stinas
snälla mamma kammade henne riktigt
slät, satle det slätmanglade förklädet pä
henne och slutligen knöt hon den
sprilter-nya bommullsduken på Stinas hufvud. —
Nu var hon färdig, tog de båda hyttorna
med tjärnfärskl smör, ocb ledsagades,
under några små förmaningar, af sin
mamma till (Örstugans dörr. —
O, hvad Stina var glad och lycklig.
Hon hoppade belt lustigt af pur glädje.
Hon tycke att blommorna logo så mildt
emot henne med sina af daggdroppar
fuktade läppar; fåglarna .sjöngo sin
morgonpsalm och ekorrarna skutlade så
muntert från gren till gren. Ej under då,
att vägen lill prästgården gick mycket
fortare, än Stina hade önskat, bon hade
ju så mycket att se på.....
Emellertid hade hon kommit så långt,
att hon kunde se prästgården. Nu
började Slina fundera hvad hon skulle säga
när hon kom fram, ty det var första
gången hon kom allena,, förut hade hennes
mamma altid varit med. Men eftersom
hon var en frimodig flicka, så tyckte hon
som så, att hon nog skulle få ord i
munnen rör bon engång stod framför frun i
huset, och de kände henne förresten af
gaminalL
Efter en stund befaun hon sig framför
köksdörren, och efter atl hafva tvekat en
tund, öppnade hon den sakta och trädde
in. Vid spiseln stod den goda prästfrun
och sysslade. Då hon varseblifva Stina,
som stod vid dörren, hälsade hon henne
vänligt, och befriade henne från hyttorna.
Och efter att hafva undfàgnadt Stina med
kalle samt talat med henric en stund
betalte pastorskan henne penningarna för
smöret, och straxt därpå gick Slina sin
väg.
Att hafva mottagit 3 mk. 10 p:i af
pastorskans egen hand, det var ej någon
liten ära. Det tykte också Slina, där
hon gick med börsen i kjolsäcken och
var ej häller så litet stoll öfver atl hon
kunnat sälja smöret på egen hand.
Men som hon nu gick en genväg
genom skogen, blef hon varse en mängd
konvaljer, hvilka nyss uppslagit sina
doftande kalkar. Bland dessa älskliga syskon
glömde hon snart bådo penningar och
hemfärd. Det hände ju icke så ofta att
hon var i tillfälle atl samla och betrakta
en sådan mängd. Hon hoppade därför
från sten lill sten för att få de vack-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
