Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 12 A 13
6
vara Iri som himmelens fågel. Han måtte
ha’ de muntert!»
»Tvärtom» sade Oskar. »Beppo har där
hemma en gammal moder efter hvilken
han har så ledsamt- Oclt så tykte han
att vi voro så lyckliga som hado ett hem
att bo i och fingo gå i skolan. Han sade,
att många lusen gossar i hans land kunna
hvarken läsa eller skrifva.
»Kila af till Italien, Ernst» retades Emil.
»Seså alllid skall du göra förtret» sade
Oskar. »Ja Beppo sade att det kändes
så ledsamt att ej kunna läsa och skrifva,
ty då kunde han skicka ett bref Lill sin
mor. Nu har jag bedt honom komma
till mig medan han är här i staden. Jag
skall lära honom liisa ur de italienska
böcker jag har.
»Vi få komma och höra på någongång
då du agerar »peruk» sade Emil.
»Kanske kunde jag få lära honom skrifva
bokstäfverna?» sade Ernst intresserad.
»Nej hör på honom som nyss var så led
åt skolbänken och nu vill ban taga extra
limmar» skrattade Fridolf.
»Jo, vet ni gossar, nog vore det ändå
långtrådigt alt kunna hvarken läsa eller
skrifva. Tacka vet jag vår egen skola».
»Stackars Reppo har ingen han. Och
inga kamrater. Lefve skolan!»
»När kommer Beppo till dig Oskar?» »I
morgon kl. 4». Då kommer jag kl. 5
med grifleltallan» sade Ernst.
M
Kyckling-en.
Kristian hade icke tid att lägga ifrån
sig skolväskan förrän han begynte
undersöka de saker som hade blifvit lagda
på Elmas födelsedagsbord medan ban
varit i skolan.
> Bara ideligaste dockleksaker och
llick-granlåter» sade han öfverlägset
»Ja, men den här är dock söt» Elma
klappade förtjust den nya dockans
ljusröda vaxkinder, slätade hennes gula hår
och lät ögonlocken öppna och sluta sig
öfver de bruna ögonen.
»Nehej, så voro mina födelsedagsgåfvor
ändå helt annat» påstod Kristian.
»Metspön, böcker och Bob! En lefvande hund
är mera än hundra dockor. Bob —
spring efter stenen!»
Hunden som med spänd
uppmärksamhet tittat på Kristian, rusade skällande
ut från det öppna fönstret.
Ja, något lefvande att leka med och
pyssla om! Dockor voro visserligen icke
alltid roliga. Elma lade bort dockan och
betraktade genom fönstret Kristians och
Bobs lek med stenen, som kastades af
Kristian och kvickt blef hämtad tillbaka
af den outtröttlige Bob.
Det bultade på dörren, den öppnades
och ett rödt, skinande anlete tittade in.
»Åh, Karin, är det du!» Elma slog
armarna om bondhustruns hals.
»Ja, jag måste ju komma och
gratulera mitt dibarn. Jag har en liten gåfva
med mig från gården». Hon hämtade en
spånkorg, hvilken hon stält ifrån sig
vid dörren.
»Hvad är det i den? Ack säg mig det!»
utbröt Elma otåligt. »Där är ju något,
som rör sig i den — något lefvande».
»Ja, lefvande iir hon minsann också;
galet vore det annars. Hon skall lägga
ägg ål er här i huset».
Karin hade löst upp segelgarnet och
öppnat locket Ett litet gult befjädradt
hufvud med ett par röda blinkande ögon
tittade nytiket upp.
»En kyckling, åt mig. Åh Karin, du
är altför god!> Elmas ögon strålade af
glädje.
»Jaha, det är en hönskyckling, som
skall bli din egen. Den är aldeles tam,
ser du, Höns-Soli har haft den hemma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
