Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(I
K <> 3.
N:o 12 Ä 13
hos sig inne i kammaren för att den
skulle bli tam>.
Ja. den var det värkligen. Hänryckt
tryktc Elma det lilla, gula, pipande
hufvudet mol sin kind. »Och don kommer
att värpa ägg?»
»Det först As, och s A får du ägg att
göra pannkakor af på din lilla dockspisel
och traktera andra mod».
Fullkomligt ogeneradt trippade
kycklingen omkring på bordet och plockade
smulor af födelscdagskringlan.
»Hon iiter!» utbrast Elma med glad
förvåning.
»Ja, det är hennes minsta konst. Det
har hon förstått altsedan hon kröp ur
ägget. Kom och lät oss gå och söka åt
henne en plats, där hon kan få bo».
»Med en mjuk liten korg att sofva i»
fortsatte Elma.
»Nej, hon tycker mycket mera om att
silta och sofva på en pinne, — dol har
hon lärt af sina föräldrar».
Huru tykle icke Elma nu alt hennes
kyckling var tusen gånger bättre iin Bob.
Så söt den var och så tam! Såsnart hon
visade sig ute på gärden och ropade
»putle, putte Karin» — hon bådo gifvit
kycklingen namn efter sin amma — så
kom den springande och åt från hennes
hand. Sträkte hon upp armen — vips
flög den upp dit. Den trippade efter
henne då hon gick i trädgården och ofta
flög den in ifrån fönstret, stälde sig på
fönsterposten och sträkte fram halsen
likasom den ville hälsa på henne, då hon
satt och läste sina läxor. Den växte dag
för dag så man kunde se deL Vackrare
och vackrare blef den också — med en
liten svart tofs pä. det gula hufvudet.
»Måntro den ej snart begynner värpa
ägg> frågade Elma en dag af kökspigan
Maja.
Maja log så alt bela ansigtet lyste.
»Nää, det finnes då säkert ingen, som
setl cn tupp varpa ägg!»
»Tupp? Hvad menar du Maja?»
»Jag menar bara alt mor Karin
Sten-backa har tagit miste och hämtat dig
en tuppkyckling i stället för en
hönskyckling — se huru kammen växer upp på
honom dag för dag!»
»En lupp! Mamma, Maja säger atl
Karin är en lupp!» Elma rusade af in till
modren med don stora nyheten.
»Ja, vi måste väl då byta ut honom
mot en höna» svarade modren. »Det
gör Karin nog».
Elma hade tyckt atl det hade varit
ledsamt att tänka sig, det hon ej skulle
la några ägg till pannkakorna. Mon då
hon tänkte sig möjligheten att måsla
byta bort sin älskling, strömmade tårarna
våldsamt nedför hennes kinder.
»Åh mamma, atl byta bort Karin —
del kan jag icke, icke om del vore för
en höna som lägger hundra ägg om
dagen!»
»Men jag tycker dock att det är
ledsamt .....»
»Mamma, skulle du vitøa byta bort mig
mot en gosse?»
»Du lilla narr, du är ju mitt barn!»
»Ja, mon mamma, Karin är mitt barn.
Ack mamma, man kan ju icke byta borl
sina barn, blott för att de icke värpa
ägg’-
Den sista anmärkniugen måste slå alla
genom den djupa vishet den innehöll.
Med Karo — tuppen blef nu omdöpt till
detta namn — i famnen och betäckande
hans svarttofsiga hufvud med kyssar,
försäkrade Elma hundra gånger att hon
ämnade hålla lika myckel af honom fastän
han var en gosse. Kristian förargade sig
öfver sådant »pjåkande» som han
kallade det. > Du skall se, Maja, alt vi snart
skola ha’ tuppen med oss vid middags-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
