Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu 12 & 13
k o s.
Deri ljusa grafven.
jj^et var påskdagsmorgon. Fåglarna
+ kvittrade på takåsen, solen sken så
klar in igenom fönstret och kastade sitt
strålande sken på en liten fyraårig flicka,
som låg dåligt sjuk i sin bädd.
»Pappa», sade hon, »siiger doktorn atl
jag skall dö?»
»Är min lilla flicka rådd att dö?»
svarade den djupt bedröfvade fadern och
böjde sig ned öfver barnet.
Öfver det bleka lilla ansigtet bredde
sig en mörk skugga. Hon hade en gång
sett en jämnårig liten vän ncsänkas i den
mörka, djupa grafven därute på
kyrkogården, och hennes lilla hjärta krympte
samman vid tanken på att hon själf skulle
sänkas ned i en dylik.
»Grafven är så mörk, pappa»,
snyftade hon, »så mörk och enslig, pappa,
älskade, följ med mig!»
Den starka arm, mol hvilken hon
lutade sitt värkande lilla hufvud, tvktes
henne som det säkraste försvar i hvarje
fara.
Med undertryckt rörelse svarade
fadern att han icke kunde följa henne, förr
än Gud kallade honom.
»Men, mamma», snyftade barnet, »kan
då inte hon få följa mig?» Kunde hon
blott få smyga sig tätt intill modern, då
skulle hon icke längre vara rädd.
»Nej, älskade, icke häller hon. Men
den som är bättre än både mamma och
jag, han skall (olja med dig. Han, soin
gått före dig genom grafvens mörker
och påskdagen uppstod ur densamma,
han som älskar dig till och med mer än
vi; han skall gà med dig och bära dig
på sina starka armar och trycka dig
intill sitt kärleksfulla bröst, så att du icke
ett ögonblick behöfver frukta eller känna
dig ensam».
Den lilla låg tyst några minuter; de
magra små händerna knäptes samman
och läpparna rörde sig liksom till bön.
Därefter såg hon upp på fadern och
det förut sorgsna uttrycket var forbytl i
ett leende af himmelsk fröjd.
»Jesus som stigit upp ur grafven, skall
också föra mig därur. Nu tycker jag
ej längre atl grafven är mörk!»
Innan påskdagens sol hunnit sänka sig,
hade den lilla kommit till dödens dal och
där trälTat den trogna vän, som före
henne genomvandrat densamma. —
Så kom <1A, Horro Josu kär
När hälst dou rätta stunden är,
]Jryt väg for andön, att ban mA
Fly honi till dig mod fröjd! —
m
Y
ßff förspildf lif.
Mot linnes intet i världen sotn
förorsa-kar så mycket elände som berusande
drycker. Ändå älskar man dem och de
anses mångenstädes såsom alldeles
uöd-vändiga i hemmen och vid ett väl dukadt
bord.
För en tid sedan fann man en ung
man drunknad i en flod i England. 1 en
af den olyckliges fickor hittades en
papperslapp, hvarpå stod: »Ett forspildt lif.
Gör inga förfrågningar om mig.
Dryckenskap var orsaken. Jag kan icke lefva».
Under loppet af en vecka ingingo lill
myndigheterna i den sLad, dit den
drunknade blifvit transporterad, från flere olika
städer i landet mera än 2u0 bref med
förfrågningar om den funne personens
utseende in. ni.
Häraf ser inan atl det finnes många
hem, der man sörjer öfver en kär sons
förfall genom dryckenskap och är
okunnig om huns vistelseort eller öde.
Föräldrar, hvarföre bannlysen I icke
berusande drycker från edra hem?
(Den lille Good-Templani).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
