Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
EOS.
N:o 14
vuil mot fönsterposten; huta tårar
droppade ned längs kinderna.
»Jag är visst till ingen nytta i världen»
tänkte hon. »Jag kan ej springa och
hoppa med de andra och icke kan jag
mycket hjälpa till här hemma. Det voro
bättre om jag vore död».
Nu säg hon sin sidokamrat frän
folkskolan, Agnes Lind komma in pà gärden
och titta upp i fönstret. Då bon såg
Hanna vinkade hon henne lifligt att
komma ut. Hanna tog hatton på sig och
gick.
»Hanna, kommer du ej med mig i dag;
jag skall till Hoppets Härs möte».
»Åh hvad tror du jag gör där» sade
Hanna nedslagen.
»Seså, du kommor och »tittar» om ej
annat» sade Agues gladt. »Gå nu intill
din mamma och begär lof!»
Hanna gjorde så och det är härifrån
historien rikligt börjar. Lärarinnan talade
så vackert, om huru vi alla kunna vara
lill nytta och fördöme om vi sjelfva
all-drig röra de berusade dryckerna, Hanna
lyssnade uppmärksamt och hennes sinne
ljusnade. Tänk, om också hon kunde
vara någon till hjälp, om hon kunde få
någon alt afstå från det, som är så
mångens olycka.
Hanna gjorde sig en liten bok, däri hon
i all tysthet för sig sjelf uppskref alla
deras namn som hon talat med. Och
hören nu på, Eos-läsare. Inom några år
hade Hanna trehundra namn i sin bok,
och alla dessa hade bon fått att aflägga
nykterhetslöflet.
Hanna bodde ej i vårt land. Jag tror
knappt det finnes så mänga gossar och
flickor i hela Finland som aflagt della
löfte ännu. Hon bodde i England, där
det tinnes hundratusental barn i Hoppets
Här. Men icke deslomindre kan hon vara
ell föredöme för oss,
Tänk huru många framtida hem har
icke den lilla puckelryggiga Hickan gjorl
ljusa och glada. Huru mycket pengar
har hon ej räddat från att förslösas till
rusdrycker. Ty vi skola hoppas, all alla
de, som hon uppskrifvit i sin bok,
förblifvit nyktra.
Vill ej du, som läser detta, försöka alt
göra som lilla Hanna? Först skall du
naturligtvis själf aldrig smakadcssadrycker
och så försöka få andra atl afstå från
dem — en kamrat, en vän? Hvem vet
huru många du kan vinna! Vill du oj
försöka?
Abo * , 1895.
cÅdra (dos oänner.
Hor ni hört berättas att det finnes , n
sjukdom, si un är mi/cket allmän ibland
skolbarnen: den kallas „ La t masken" och
i f/en kiinn<-.s jul följande sätt. Det kliar
i ryggen. det sticker i nacken. det
kry-per i In ni ii, di t värker i hufvudet, del
svider i öijomn, det kniper i magen.
Sedan har man stor lust att gäspa, att
sträcka sig, att titta ut genom fönstret,
ull räkna flugonia i taket, att laga
hundöron i baken, att rita dockor och hästar
pä sin räknetafla, att altjämtsepà klockan.
Men så snart klass klockan ringer till
,,kvart", är man fullkomligt frisk oelt
rask åter.
Om något botemedel finnes för denna
sjukdom, vore t/et bra om någon ville
upplysa därom till båtnad för alla dem,
som lida af denna åkomma.
Pärla Wåg.
t
Den stora eken.
filta på bilden där på andra sidau.
Veten 1 hvad det där trädet
törestäl-Ier? Om någon af eder, kära
Eos-slu-kare har hört någonting om finnarnas
gauila folkdikt Kalevala, så1 gissar hau
eller hon sakei-t, hvad bilden -kall betyda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
