Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:b 14
EOS.
3
Men då jag tror. att myckel få har löst
den gamla dikten, vill jag berätta
någonting mera om bilden.
Jo, sen I, sagan talar om alt
Väinämöinen den gamla sångaren som af
forn-finnarne nästan dyrkades snm en gud,
engång sådde ett frfi på en landtudde ute
i hafvet. Ur detta frö växte ett så
oerhördt stort träd all toppen nådde upp
till himmelen. Molnen fingo ej plats att
sväfva af och an och solen och månen
skymdes af ekens väldiga krona. På
jorden blef del nu naturligtvis dystert ocli
svårt. I lörstån alt vi icke skulle hafva
det trefligt och godt att vara i ständigt
mörker och köld. Människorna
klagade och jämrade också så därölver att
Väinämöinen alvarligt begynte fundera
på, hvem hau skulle få som kunde fälla
eken ty ingen jordens son var
tillräckligt stark att göra delta.
Slutligen uppsteg ur hafvet en man som
lofvade åtaga sig arbetet. 1 Kalevala säges
om mannen:
Läng som tummen är hos männer,
Högrest som en spann hos kvinnor.
Ni tron naturligtvis atl en sådan
lum-ineliten icke kude åstadkomma något atl
tala om. Bevars bara! Ett, tu, Ire, hade
lille mannen vuxit upp till en stor,
oerhördt stor jätte, hvilken ined tre hugg
fälde eken, så alt det brakade.
Och då blef det fröjd och glädje på
jorden I Solen kunde åter sända sitt
gyl-leno ljus och sin sköna värme till
jordens barn. Molnen fingo plats att segla
däruppe på fastet; fält och träd begynte
grönska, fåglarna begynte kviltra och
sjunga ja t. o. m. göken, som varit stum
så länge, lät nu höra silt >kucku> i
lunden. Människorna blefvo åter så glada
och lyckliga.
Så berättar sagan. Då jag hörde den,
tänkte jag att den visst är sann i elt
fall. Här i vårt land och i många
länder växer elt stort, stort elakt träd som
åstadkommer lika mycket sorg och elände
bland människorna som ekeu i sagan.
Kunnen 1 gissa hvilket träd jag tänker
på?
Det är — om jag så får kalla det —
dryckenskapen* träd. Såsom eken växte
upp ur ell litet frö så växer
dryckenskapen ur det första glaset som människan
tager, till den stora förskräckliga makt
som sedan hàllor henne fången. Och
hvilkon förfärande makt har icke della
Iräd. Huru många tusental människor äro
icke fågna under delta träds skugga som
skymmer bort all glädje och fred för dem!
Där dryckenskapen hörskar diir råder
mörker, sorg sjukdom och förtviflan
likasom bland människorna då Kalevalas ek
växte upp mol molnen.
Men hellre icke delin träd skall få bli
stående. Hören hvad jag tänkt! — 1
gossar och flickor i Hoppets Här och
andra som beslutat sig för att ahlriy smaka
rusdrycker, I ären den lilla mannen som
uppsteg ur hafvet. I ären ju temmeligen
små tummelitar och pultefnasker. och
många tycka att 1 inlet kunnen och
förmån. Men del är dock I som skolen
fälla dryckenskapen» Iräd.
Och nu ber jag att rnina vänner
skrifver till mig huru de tänka sig alt detta
kommer att gä till. Och det blir Eos
andra pristäflan Den är alt lilel
krångligare än den första, och man får uog
fundera en lid innan man har det klart.
Jag väntar till 1 maj. Fris komma också
att utdelas.
Deuna gång är jag ännu mycket mera
nyfiken än den föregående att få svar.
Farväl, således och försöken nu*
Er >Eod>.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
