Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 EOS; Ifrti 15
Murre geväret i en knut, drog svansen
mellan benen och kilade ut genom
köksdörren sora stod öppen.
Ellen måste då ensam vara soldat.
>Usch hvad du har För en låug lugg!»
sade Nils. »Inte ha soldater sådan peruk.
Den måste först klippas bort. Sätt dig!»
Ellen mumlade någonting om atl mamma
kanske skulle bli ledsen.
»Vet du ej alt en soldat i allt måste
lyda sin general. Om om säger emot
blir du skjuten» sade Nils med barsk röst.
Ellen satte sig på en stol och Nils
klippte bort hela luggen tills den blef så
kort som en rysk soldats.
»Soså, nu kunna vi börja igen, då du
ser en smula snygg ut> sade Nils. »I
ledet ställ; gevär mot axel, framåt marsch>.
Men så kom Lisa, barnsköterskan, in.
Då hon såg hum »skalad» Ellen blifvit,
upphöjde hon klagorop och sprang efter
stora syslor, då mamma var borta.
Del blef spektakel. »Usch Nils, huru
kan du bära dig åt på det viset» sade
hon. »Kantänka» sade Nils. »Hvad skall
hon ined den luggen kring axlarna, hon
är ju alldeles som Brunte med sin mahn.
»Du kan leka någonting bältre» grälade
syster. »Nu har du pinat Murre så ban
var alldeles viinmelkantig och så har du
ställt till ett sådant spektakel med Ellen.
Huru üls du leka soldat. De äro ju till
blott -for att slå ihjäl folk».
»Nehej du, de skola försvara sitt
fädernesland» sade Nils öfverlägset.
»Ja, men om inga soldater funnes,
kunde ingeu heller angripa
fäderneslandet», invände stora syster.
»Jo, om jag vore gosse, skulle jag sist
af allt bli soldat» sade Ellen.
Nu kom pappa hum, och då han Gck
veta, huru Murre blifvit »hundsfolterad»
och Ellen skalperad, fick Nils eri timmes
arrest i pappas kammarknuL Och det
var ändan på Nils första krigsbedrifl.
Den beresta katten.
En liten skildring iir djurverlden uf Qnkrl Thoma*.
lS,ri m’na bekanta, en äldre fru,
be-rättade mig nyligen följande prof på
en katts lokalsinne och trohet mot gamla
vänner.
»Som ung flicka, bodde jag med mina
föräldrar och syskon nära hafvet. En dag
erhöll min yngre syster Juliette i present
en liten som sötaste kattunge. Juliette
var ulotn sig af förtjusning öfver det lilla
lifliga djuret, men i likkel med andra
barn, ville hon jämt bära sin älskling i
famnen, och tryckte då ej sällan den arme
kattungen helt flat. Detta förmådde vi
äldre syskon ej länge åse, och då Juliette
skrek soni en liten vilde när vi ville
befria katten ur den hårda fångenskapen,
beslöto vi, i samråd med mamma, att
låta dränka kattungen och således göra
ett slul på hans dagliga lidanden. En
pojke ålog sig emot hederlig
vedergällning, atl verkställa dödsdomen; kattungen
stoppades i en säck och — borta blef
misse, till Julicttes häftiga, men ej
långvariga sorg.
Någon tid därefter bytte vi om bostad
och hemsöktes i vårt nva hem af en
sådan skara råttor, att vi dagligen önskade
oss en kält, som kunde befria oss från
de aili för närgångna gästerna. Under
denna tid bodde i vårt hus en sjökapleu,
hvilken, liksom vi, oroades af de
stäu-diga råtlbesöken, och då han kände vår
önskan, att åtminstone få låna en katt,
då ingen var att få köpa, lät han sin
uppassare bära till oss sin egen
skeppskatt, hvilken han hafl ombord ungefar
tvänne år. Vi blefve mycket glada öfver
misse* ankomst, skyndade alla till för att
beskåda främlingen och funno då, till vår
häpnad och förvåning, alt denne katt, som
bar det slolta namnet Pcre noble, till
färgen belt och hållet liknade Julietles katt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
