Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:0 16
EOS
3
unge, den vi alla trodde ligga pä
hafsbottnen. Skeppsgossen tillfrågades och
berättade, alt ban for två år tillbaka då
skeppet äfven låg här i hamn, hade
varit med att ro kaptenen i land, och
medan han och matroserna suttit i bålen,
for att invänta dennes återkomst, hade
de hört cn katt jama på något afstånd.
Och som dessa läten blefvo allt mer och
mer ömkliga, hade gossen, oaktadt
matrosernas gyckel, vadat öfver lill den
sand-rofvel, hvaritrån lätena hördes, och
funnit den arme kattungen våt och i det
ömkligaste tillstånd. En söndrig påse nära
honom vid sandrefveln utvisade allt för
väl att katten var en lifdömd varelse.
Gossen förde kattungen till fartyget, där
denne blef en välkommen passagerare, ty
där var ingon brist på råttor, och misse
visade att de ej räddat en lat och
ovärdig katt; då ban äfven aflade prof på
ärlighet, gaf kaptenen honom namnet Pero
noble, och ban hade nu varit med i
London, Marseille, Lissabon och New-York.
Julietles glädje öfver den återfunna
katten var stor, mon mot en sådan berest
varelse som Pere noble vågade hon dock
ej visa sig så förtrolig som hon varit mol
honom i hans första barndom. Äfven
öfriga syskon voro glada alt misse lefde, och
sökte på allt sätt förmå honom glömma
vårt anslag mot hans lif. En vacker dag
kom dock gossen för att återfordra
katten, till hvilken ban onekligen hade större
rättigheter än vi. Juliette fällde bittra
tårar vid afskedet, synnerligast då hon hörde
alt han skulle resa ända till
Konstantinopel till turkarna.
Efler flera års belopp läste vi i en
tidning, att samma fartyg, på hvilket vår
katt befann sig, förlist med besättning och
allt; nu fanns ej något tvifvel att Pere
noble var död. Dock hade knappt några
månader förflutit, dà en morgon, just som
vår piga öppnade porten, Pere noble belt
förnämt kom klifvande, strök sig vänligt
mot henne och såg så bönfallande ut,
som om han med klara ord velat säga:
Gif mig tak öfver hufvudet, jag är åter
husvill!
Nog blef katten väl emottagen, del
kunnen I lita på. En matros berättade alt
katten var den ende som förmått rädda
sig vid skeppsbrottet; kisse hade simmat
upp på ett klippref och blef sedan
upplagen på detta fartyg, som nu låg och
lossade vid liarnnen- Vid hemkomsten hade
matrosen sett, huru katten genast
hop-pado i land och tog raka vägen till vårl
hus, där ban äfven framlefde en lycklig
ålderdom, »utan att visa minsta lust för
längre eller kortare resor».
V
En farlig sjukdom.
IJ|et är ledsamt att masta tala med
HirJ Eder, unga vänner, om det som är
tungt och svårt och syndigt här i lifvet.
Icke sannt — det vore bra mycket
lifligare att alltid blott få skrifva och läsa
om det, som är gladt, godt och vackert!
Men om man som barn aldrig får höra
om det onda, så vet man heller icke akta
sig därför. Skulle man icke varna
gossar och flickor för de starka dryckerna
och berätta för dem huru farliga de äro,
kunde det bända att de, likasom många,
många tusen fore dem skulle boija dricka
af dem och gå förlorade.
Vi måste i dag också säga Eder, atl
mannen som ligger där i sängen bar en
myckel farlig sjukdom, som man får, då
man druckit mycket af do berusande
dryckerna. Man ser alla möjliga svarta
gubbar dunsa för sina ögon midt på ljusa
dogen, det bränner som eld inne i
magen och bröstet, ja, för den som druckit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
