Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
E O S.
N:o 17 Ä 18 ]
Lasse den låte.
En sagu af Hugo Vallentin
^T^asse den I af Lyckliga Arabien *). han
’ai^ med träskorna, ni kominor ihåg,
hade en son. som hette Lasse han med,
och som, om han fick lefva och ha
hälsan, skulle bli Lasse II.
Men han var inte sä snäll som sin
pappa i unga dar ulan lat och
olydig-»En prins behöfver ingenting kunna»,
menade han. Det värsta af aili var, att han
inte hade tålamod med någonting. Man
ville kunna allt med ens utan något
besvär. Han tyckte det var onödigt att lära
sig regler och undantag och slikt. Han
på en ville, att magistern skulle säga »Flux»,
och sà skulle han kunna alltihopa gång.
Men del gick inte, sade lärarne, man
fick arbeta och arbeta, för alt det skulle
bli något af. Man måste läuka på
framtiden. inte ens en liten prins kunde slippa
undan det.
Han ville emellertid bara ha roligt. Så
en dag, när hans lärare i geografi skulle
komma, sprang han och gömde sig i
trädgården, så ingen kunde få fatl honom,
och under det man sökte efter honom,
kilade han ned till sjön och tog en
roddbåt. fast han inte hade lor därtill, och
började ro ut. Det var allt bra mycket
stiligare, tyckte han och märkte icke, att
båten dref ut till hafs. När han skulle vända
sig om och se, hur långt han hade
kommit, såg han inte mera land, och då blef
han rädd. Käddare blef ban, när det
började blåsa upp en storm. Stormen
blef orkan, och rätt som det var kantrade
båten. Och som det inte fanns någon
obebodd ö i närheten, sjönk lille Lasse
djupt, djupl ned, ända till hafsbotten.
Därnere på botten satte han sig på cn sten,
och när han hämtat sig från den första
öfverraskningen, böljade han titta sig omkring.
*) I Eos for 18’.U tans den sagan.
Där fanns stora berg och djupa dalar och
höga skoger af vattenväxter, som vajade
af oeh an för vattnet, och här och hvar
såg ban väldiga krabbor, som med små
snäckor fast växta på sina grågröna skal
förskrämda kilade in i sina mörka gömslen. ]
Rätt del var kom där en stor haj
svän-gaudo fram genom vattnet och stannade
oeh tittade på Lasse.
— Hvad är du för en passagerare?
frågande han. Du sitter väl inte på krok.
tillade han och tog försiktigt ett par
fen-tag tillbaka.
— Jag är prins Lasse af Lyckliga A rabieu.
— Jaså, är du den latmasken, dig få
vi allt ta i håll med, och så vände han
sig på rvgg, tog Lasse i rockkragen och
kilade i väg med honom, allt hvad han
förmådde.
Det gick undan värre än etl snälltåg
en lång stund, ända tills de kommo till
en öppen plats pà I iasf botten, där det var
en stor fiskförsamling. Där fanns stora fiskar
af alla slag. Ålarna slingrade sig som ormar,
sjöstjärnor lågo här och hvar och sträckte
på armarna, och tumlarna slogo
kullerbyttor som pajas på cirkus.
Ett par stora, svarta hurnrar stodo rätt
upp oeh ned på stjärten på vakt som
soldater vid en ostronbank, på hvilken en
gammal ärevördig östra satt och strök
sitt långa skägg.
— Här ha vi Lasse den låte, hvad ska’
vi göra med honom? ropade hajen och
släppte ned Lasse midt i hela sällskapet.
Det blef ett fasligt liallåande och väsen,
oeh alla talade på en gång, så gälarna
gingo i kapp. Och det kom massor af
fiskar dit från alla världshafven för alt
kika på Lasse, lill och ined en slor
hval-fisk ii uda upp ifrån en norsk fjord, och
han hade så brådtom, atl han inte haft
tid att plocka ut en harpun, som fastnat
i späcket. Men så hjöd den gamla ostran
tvslnad och sade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
