Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
X:o 17 « 18
£ O S-
Hvad vill du här. mänskobam?
— Jo, svarade Lasse, som inte tyckte
det rar nödvändigt all berätta, att ban
varit olydig mot sin pappa ocb mamma,
jag tyckte det var sä tråkigt på
landbacken, att jag for hit. Här behöfver
man inte litra sig några läxor utan bara
simma omkring och leka.
— Jaså, nå då får du väl stanna här,
så länge du trifs, svarade ostran och såg
illmarig ut.
Ja då, det ville ban visst. Till alt börja
med var det nog så trefligt att gå
omkring på hafsbotten och bara titta på all
härligheten, men hur det var började ban
bli hungrig, så hungrig, att det skrek i
magen på honom, och då började han
skrika med mun också.
— Hur iir det nu falt? frågade ostran
honom.
— Jag vill hem och äta middag,
ropade Lasse.
— Jo, jo, sjön suger, sade ostran. Jag
vet ingen annan råd än du får gå och
tala väl vid koralldjuren. Kanske de kunna
föra upp dig igen. De vitøa alltid själfva
upp den vägen.
Lasse i väg och sökte efter
koralldjuren. De voro så små att han inte kunde
få syn på dem, förrän efter ett långt,
långt sökande. Och då berättade han,
alt ban ville hem.
Nå, det kan val gå för sig, menade
koralldjuren. De höllo på all bygga upp
en ö, som skulle nà till balfsytan. Den
skulle snart vara färdig, och så visade
de Lasse sitt korallref. Han klättrade upp
för del, men när ban kommit upp på
toppen, fann ban, att där ännu var lika
långt igen till ha|fsytan.
— Du kan ju vänta, mens vi bygga,
sade koralldjuren.
— Hur länge dröjer det? frågade Lasse.
— Några tusen år eller så, svarade
koralldjuren.
— Några tusen år! Hvad i alla
världen skall det då tjäna till atl bygga så
här, när ni ändå inte själfva få vara med
om alt komma upp? frågade Lasse
förvånad.
— Jo, det skall jag säga dig, genmälte
ett af koralldjuren. Långt, långt tillbaka
i liden, jag vet inte hur längesen,
började några koralldjur bygga på den här
ön. Om de då hade tänkt så hiir: vi få
aldrig vara med atl se den färdig, så det
tjänar ändå ingenting till, alt vi göra oss
besvär, så hade de. som kommo efter
dem, fått börja frän början, och hade de
då tänkt pà samma säll, hade vi inte
hunnit så pass långt, som vi hunnit i dag.
De. som kommo före oss, tänkte på oss,
och vi böra tänka på alla dem, som
komma efter oss, lör atl slutligen en gång de
skola nå ytan. Ar det inte nog skäl att
arbeta?
— Det föralår inte Lasse, ropade hajen,
som hade följt efter honom ocli nu gaf
sig in i samlalet. Han vill ju inte arbeta för
sin egen framtid, långt mindre för andras.
Han skulle ge tappt, om han inte fåll er
ö färdig på en halftimme.
Jo, nu böljade Lasse förslå, och
därför skämdes han, så all ban började
gräla. Om ban bara vore hemma igen.
Då såg han en mörk skepnad, som steg
ned genom vattnet emot houom, högg
fasl i honom och förde honom med sig
upp mot vtan långt ifrån både liskar ocb
koraller. Innan han visste ordet a£, låg
ban på botten af en båt, dit eu dykare,
som hans föräldrar skickat ut atl leta
efter honom, hade fört honom. Så bar
det af hem igen, till pappa och mamma,
till lärare och läxor.
Men den, som inte hädanefter var
otålig, utan som tänkte på nyttan för i
morgon af det ban gjorde i dag, det var aili
Lasse det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
