Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 17 * 18
EOS
13
dig Emmy. Men del var snällt af dig
att jag fick den igen. Mob skola vi
förlåta henne?»
Så böjde Emmy sig ned och kysste
hunden rakt på den svarta nosen.
»Hör Emmy, hvarje gång vi resa till
Amerika, skall Mob vara med. Och när
jag går på jakt skall den blifva hemma
ocb försvara dig mot indianerna!»
1 ett lugnare ögonblick skulle Emmy
måhända invändl, att detta var den
temmeligen liten till, — men nu gick hon
in på allt. Hon tryckte den till sill bröst
med den fasta föresats, atl den också
skulle bli hennes vän.
Therese Brummer.
M
Endasl cn cjossc. men doch
en hiellc.
</Æ|\m huru S. C. Hall blef
nykterbets-man har man följande berättelse:
Då Hall var i Irland och företog en
utflykl kring grefskapet Wicklow, besökte
ban den vidt berömde Glendalough eller
de »sju kyrkorna». Just som ban kom
till ingången af dalen mötte han en ung
• inan på 16 à 17 år, hvilken erbjöd sig
blifva hans förare. Han blef antagen och
ban visade sig vara en ovanligt vaken
yngling. Under vandringen framtog Hall
en llaska whisky ur sin matsäck och bjöd
sin förare en klunk!
»Nej jag tackar», blef svaret, »jag är
absolutist».
Hall tyckte detta var besynnerligt och
kunde ej emotstå frestelsen atl pröfva
ynglingens ståndaktighet. Han erbjöd
honom penningar för att få honom att dricka.
Först 5 mk. Nej! Derefter mer och
mer, och slutligen låg 20 mk jemte lla-
skan som lockmat. Gossens hela kropp
skälfde och hans ögon blixtrade af hann.
Slutligen reste han sig och ropade: »Ni
vet ej huru illa ni gör med detta! Så ung
som jag är har jag redan varil en
drinkare. Många af de penningar jag såsom
furare förtjenat har gått åt till bränvin.
De resande brukade gifva mig att smaka
på sina medhafda tlaskor, liksom ni äfven
gjorde, och jag blef gång på gång
villigare att laga emot. Jag fick begär
derefter och snart gick jag till krogen, der
jag drack upp allt hvad jag förtjent om
dagen. Och det var ändå ej det värsta.
Jag var min moders enda stöd, och då
jag drack måste hon svälta. Men då
blef jag nykterhetsman. Fader Maihew
förmådde mig att aflägga nykterhetslöftet,
och med Guds hjelp vill jag hålla det så
länge jag lefver. Fresta mig ej atl bryta
del och blifva otrogen det löfte jag aflagt
för Gud och menniskor».
Ynglingens allvar och vältalighet gjorde
ett djupt intryck på Hall, som kände sig
ha trälläl på en riktig hjelte. Efter ett
ögonblicks besinning var hans beslut
fattadt; ban gick genast öfver till
uykter-hetsvännernas leder och for att visa sin
förare, atl han mente det ärligt, kaslade
han flaskan långt bort ifrån sig, bort i en
dam, der den ännu ligger i godt förvar.
Ynglingens glädje var obeskriflig; han
dansade af fröjd och hans frimodiga
uttalande blef ett minne som aldrig
glömdes af dessa två.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
