Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
u
KOS,
\:n 19 .t 20
stora born. Det ena skulle nog
Hepu-back-Ville sälja àt dem för fem
ryssknappar. Så skulle man borra ett hål i
hornets lilla ända. — Lill-Gustaf skulle
emellertid icke få ens den minsta aning
om företaget, ty då skulle ban genast
skvallra om alltsammans.–
Gossarna valde kalthagen till plats för
sitt försök. Man måste välja ett sådant
aflägset och hemligt ställe for atl sådana
som med saken ingenting hade all skalTa
— isynnerhet lill-Gustaf — icke skulle
komma och blanda sig i den.
Oxhorns-kanonen ställdes att stå emellan en hög
stenar. Till en början slog man i den
blott litet krut och stoppade till den med
gräs. Med klappande hjärta antänte
Nikias krutet. Hvem vet huru vildt det skulle
smälla till. Men blotl en smula (raste
krutet och hornet flög en aln ål sidan.
Så hård var dock smällen att lill-Gustaf.
som var ute for att söka gossarna hörde
den. Hau kom till deras gömställe just
då Niklas slog mera krut i hornet till ett
nytl skott.
Nu blefvo gossarne i nöd. De försökte
nog »purra pall» i honom och försäkra
honom, atl det ej var riktig krut. Men
Gustaf var envis och hotade att gå och
berätta alltsammans åt fadren, om ej han
tinge vara med dem om det de hade för
sig. Intet annat hjälpte, och för att än
säkrare kunna »täppa munnen» på Gustaf
lofvade gossarna att skjuta hans mössa
upp i skyn för atl förgyllas.
Nu fyllde man halfva hornet med krut,
en liten sten sattas till kula, hornet
tillstoppades med blår och Gustafs mössa
fastbands vid ändan af detsamma. Janne
sökte en lång käpp, med hvilken Niklas
skulle lända an »kanonen». Gossarna
stodo där med hjärtat i halsgropen.
Försigtigt förde Nikias den brinnande käppen
mol den ändan där krutet var.
Trrrr — paf — puf — pof!
Det var som om blixten slagit ned i
jorden. Pojkarna tumlade på ryggen. Det
räckte en hel minut, innan Niklas kunde
se sig omkring och säga:
»Hela skogen har ändå inte ramlat!»
»Det var ett skott!» sade Janne.
Är mössan nu i molnen?» frågade
Gustaf.
»Naturligtvis» sade de stora gossarna.
»Men kommer den icke redan snart
ner tillbaka?» frågade Gustaf efler en
liten stund.
Därtill svarade icke gossarna
någonting. Man steg upp och begynte titta
uppåt molnen. Lill-Gustafs nacke
tröttnade först. Hans hufvud sjönk ned och
då föllo hans ögon på mössan som
hängde på grenen af en tall.
Den togs myckel försigtigt ned så att
guldet ej skulle skakas bort. Men —
utanpå syntes i alla fall intet guld. Kanske
det rullat in i mössan? — Nej, heller
icke där. Det var märkvärdigt. 1
mössan var blott ett hål i midten. Aha, nu
förstod Niklas saken! Ser ni. guldel hade
naturligtvis varit så hett, att det brant
elt hål i mössan och runnit uL
Nu begynte man söka rundtomkring
tallen och sedan allt längre. Men intet
guld hittades. Under allt detta bråk hade
gossarna blifvit så hungriga att de måste
lemna allt vidare sökande till frände
dagen.
Men innan födande dagen kom,
inträffade något märkeligt.
Då gossarna kommo hem stod på
bordet ett stort grötfat och nysskärnad mjölk.
Äfven åt Janne hemtades en sked.
Medan de åto sade lill-Gustaf:
»Vet mamma, att Niklas och Janne
hafva varit så snälla mot mig i dag».
»Det var väl det, Var också du snäll
mot dem». .
»Så har jag varit också» sade Gustaf
med munnen full af gröt. t Och jag äm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
