Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
E O S,
N:o 12
T;/ veten vänner, att julen
inså efterlängtat! ibland oss hår
Därför, att midt under nattens timma,
Då himlens stjärna sa vackert glimma,
Då mörker breddes kring jorden all
Blef Kristus född i det mörka stall.
Sii lut oss prisa rdr Herre ti ml
Och lut oss u/iphöja sångens ljud.
Och sjungom: Ara sic? Gud i höjden
Och frid på jorden. Den stora fröjden
Illir aldrig slut, du vi tänka /id,
AH Jesus föddes för oss också.
Fjanna.
cfc’
Methusalems saga.
(Forts.)
-w[i dag — del var en mörk
decembcr-^^ dag — lekle barnen som vanligt i de
gamla hvalfven. De kommo småningom
alt längre in, tils de befunno sig
utanför den svarta dörren, så hemlighetsfull,
så ogenomtränglig. De satte sig ned att
hvila en stund oeh hörde då tydligt
röster därinifrån, lysta, mumlande röster,
hvilka entonigt upprepade samma ord på
ett främmande språk- — Nu är
Methusa-lem hemma, — sade Beda, — Skola vi
bulta på? — Ja, — sade Ansgarius, och
så knackade de på dörren ocb ropade
åter: — du som är därinne, kom ut lill
oss.
De väntade en stund. Då öppnades
dörren ocb två gamle män trädde ut.
Den ena bar en vid munkdräkl och ett
långt, hvitt skägg; den andre var klädd
i forna liders soldatdrägl och hade gråll
skägg.
— Hvem stör oss i vår andakt? —
frågade Melhusalem.
— Det är Beda ocb jag. Få vi icke
komma in i er kammare och se hur ni
bo? — sade Ansgarius.
— Där har ingen dödlig inträdt på
femhundra år, — sade Benedictus
högtidligt.
— Det gör ingenting — försäkrade
Beda — vi skola ursäkta, om där är
dammigt.
Methusalem smålog — ett stelt, dödt
leende, som om hans mun längesedan
glömt att le.
— Äro ni icke rädda? — frågade
Benedictus med hes, femhundraårig stämma
Beda och Ansgarius sågo på
hvarandra. — För hvad skulle vi vara rädda?
— undrade de.
— Det är sant. Det är blott det onda
samvetet, som behöfver frukta i mörkret.
— sade Melhusalem. — Nå väl, ni skola
få komma in, men icke i dag. Och jag
lofvar uppfylla hvad hälst ni önska och
begära — på ett enda vilkor.
Beda hade strax en önskan färdig.
— Vi ha hört berättas om julen, —
sade hon — och ha aldrig sett den. Vi
skulle så rvsligt gerna vilja se en riklig
jul.
— Med en gran och många tøus, —
inföll Ansgarius.
— Jag lofvar, att ni skola lå se en
riktig jul, — sade Methusalem, — men
på ett vilkor.
Säg del, säg det! — bådo barnen.
— Ni måste lofva att hvarje jul, så
länge ni lefva, bedja en bön för våra
itrande själar.
— Ja, det förstås, del skola vi vissl, —
sade Beda, som lykte detta vara ett
fasligt godt vilkor.
— Kom då hit i morgon om åtta
dagar, sade Melhusalem, vinkade åt
Benedictus och lörsvann bakom den tunga,
svarta dörren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
