Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 12
B O S.
8
Det var julafton. Beda oeh Ansgarius
hade omtalat tomtarncs bjudning för sina
föräldrar, oeh dessa, som visste all intet
ondt vederfares oskyldiga barn, gåfvo dem
tillåtelse alt gå dit ned på en stund.
När kloekan slagit nio, begåfvo sig
barnen hand i hand ned i de mörka
gångarne. De trefvade sig Iram långs
väggen, oeh deras vid mörkret så vana ögon
upptäkle snart den svarta dörren vid
slutet af gången. De stannade och
bultade på. Deras hjertan klappade af glad
forväutan, och de kunde knapt stå stilla
af otålighet. Slutligen öppnades dörren,
och de båda gamle träddde ut,
Methusa-lem med ett ljus i handen. De sågo
mindre stela och lidande ut än förrr lykte
barnen, och deras röst lät vänlig, när de
sade:
— Se så, passa på nu!
Dörren Hög upp, Barnen sågo etl
Ijus-.sken strömma sig till mötes, så varmt,
så klart, så bländande, att de måste
skydda ögonen med sina händer. Och
därinne på ett bord stod en strålande gran
med äpplen, ljus och goda gåfvor, och
öfverst i granens topp blänkle en
tindrande stjerna. — Nej, så vackert, så
sagolikt !
— Hvems är den söta dockan i
vaggan? — frågade Beda och slog hog
händerna af förljusning.
— Hon är din — svarade Mclhusalem.
— Och hvems äro de sköna stöflarne
där på golfvet? — undrade Ansgarius.
— De äro dina. — sade Benedictus
och klappade hans hand.
— Hvad ni äro snälla! — utbrast Beda
och slätade de gamles sträfva skägg.
Desse kände en längesedan förgäten värme
i sina hjärtan, trykte hvarandras händer
och sade: — kanske nalkas vår befrielse!
Kanske ha vi blott några femtio år qvar.
Bedå och Ansgarius gingo ölverlvckliga
ined sina gåfvor att fortsätta julen uppe
hos far och mor. Och Mclhusalem och
Benedictus lillslöto dörren efter dem och
begynte med nylt hopp stöka i sina gamla
gångar.
Månntro barnen hålla sitt löfte?
X.
Mill alla
sina canner
önskar „F,os" nu: en glad, fridfull jul!
Matte Jesus b!i allas gäst, da blir aar
högtid en lycklig och fröjdefull fest.
Da oi dter träffas efter en kort tid
tager jag icke sä ldngt faroäl af Eder.
Jlderton gånger ämnar jag besöka Eder
i nästa termin och 90 penni begär
jag till skjutspenningar. I kunnen
säkert fä ihop den summan Öch da
I nu under julen hafven sa god tid
att prata med kamrater och oänner,
ber jag er, att I talen litet äfven om
mig dt sädana, som icke känna mig
förut.
Tack för godt sällskap under
höstterminen. Jag är sä glad öfver alla
de vänliga och goda bref jag fatt
emottaga.
Gud beskydde enhvar af eder.
Farväl ti Is vi ses igen! —
Tfåjfr
- »
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
