Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
EOS.
N:n fl
staden: universitetets solennitetssal, du
vet, där alla magistrar promoveras och
där alla de största och förnämsta fester
begås. Vi folkskoleharn bruka just inte
få komma dil. Men nil voro vi där, en
hel bataljon: hela fyrahundra stycken, må
du tro. Och tänk t vi iirigo sitta
innanför ett skrank på en plats, som kallas
..parnassen", där alla unga magistrar stå,
dà lagerkransarna sättas på deras
hufvud och magisterringen på deras lingerl
Vet du, hvarför vi Öra den mannens
födelsedag och hvarför vi från folkskolan
fingo vara med där? Det visste åtinin
slone inte jag förul, men professor Ruin
berättade detta åt oss vid festen riktigt
grundligt. Inte förstod jag allting, men
det jag begrep, det skall jag säga dig.
Ty det var en mycket vigtig fest för oss
folkskolebarn och för andra skolbarn
också.
Ser du, Henrik Pestalozzi var den man,
som helt och hållet har förändrat
undervisningen i folkskolorna och gjort den så
glad och treflig, som du och jag nu tycka
att den är. Tänk dig, att barnen före
hans lid alls icke förhördes samtidigt på
klassen som nil, utan enhvar gick fram
till läraren och rabblade upp sin läxa
utantill ined en hejdundrande fart, ju
hastigare deslo bättre: vanligen förstodo de
ej ett ord af hvad de läst, utan del var
ungefär som alabengelibi, aladdakelidi,
abrakadabra, gallimatias för dig.
Barnen voro så rädda all gå i skolan som
du är rädd för arresten, ty skolorna voro
mörka och trånga hål, där hugg och slag
ocb pinoredskap väntade dem, om de ej
kunde eller förstodo, och svårt var detta,
tv aldrig förklarades någonting för dera;
läraren brydde sig icke en sinul om de
begrepo det som packades i deras
hufvuden. Och lärarene sedan! De
förstodo minsann ej själfva mycket bätlre.
Man tyckte att hvem som hälst dugde
att undervisa i en skola och lärarene
höllos ej för bättre ftn en dräng.
Jo, det var otrcflign lider för
skolbarnen! Men Pestalozzi älskade barnen sä
innerligt, att ban gjorde allt för att de
skulle Tå det bättre. Han samlade fattiga,
förvildade föräldralösa barn från
landsvägarna och log dem till sig, undervisade
dem, lärde dem nyttigt arbete, skref i
tidningar och böcker om huru barn borde
uppfostras och undervisas för alt bli goda
och nyttiga människor. Efter mycket
lidande, inånga fåfänga försök lyckades
han få allmänheten att lyssna till hvad
han ville. Och så hegynto det strömma
lill hans hus människor från många
länder, hvilka önskade lära sig all
undervisa barn på ett riktigare och
kärleksfullare säll, än dittils varit vanligt.
Du ser bär i „Eos" en bild af hans
minnesstod, upprest i den trakt, där han
hade sin världsberömda skola i Hiorten,
vid sydliga ändan af Neuenburger sjön i
Schweiz. Vid festen i solenuitetssalen
hade vi denna bild, tecknad af artisten
Qebhard i mycket, myckel storl format,
uppställd ofvnnom lalurestolen. Jag satt
och tillade på den och tyckte, att jag
just skulle haft lust, att, om den snälla
Pestalozzi ännu lelval, taga honom om
halsen ocb tacka honom för att ban så
mycket hållit af oss folkskolebarn, att
han skaffat oss sådana stora, ljusa
skolsalar, goda lärare ocb förståndig
undervisning.
Efler professorns föredrag lågade vi
alla fyrahundra barn och ställde oss på
den stora estraden och sjöngo ,,Vårt
land". Jag tänkte för mig själf, att iader
Pestalozzi visst skulle varit glad att se
en sådan stor, glad här af folkskolebarn
som vi stå där och sjunga af hjärtans
grund. — Tycker du ej, att det är roligt
att böra om sådana stora och ädla man,
som lefvat i världen och gjort så myc-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
