Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utkommer en gins i
veckan. lindor höirttcrmlnen ii
numror; vårterminen 18
numror. — Redaktionens adresi:
Polkets Hem. Helsingfors
Redaktör:
Aili Trygg
Pris s penni RJr nununar.
För hUTttermlnan 60 p.,
fSr»4r-terminen 90 p. Fit genom
agenter i landsorten ocb i
Helsingfors genom boklådorna.
Organ för Lärareföreningen »Hälsa och Nykterhet".
n«l.laff«r* Wallin k QMa, IM
Guds fotspår.
Berättelse af Amanda Kerlstedt.
(ür BJuIklapp«nu)
Forts, till N:o 18.
Men på rasten var det Klan, som
fick (lea utlofvade lönen. Han drogs
bakom vedboden, och där afskaffades
han.
Men han hade ett litet modigt hjärta
Han sväljde tårarne. „Litet stryk tör
fotspåren", tänkte han, rdet kan jag
väl stå ut med". Och med detsamma
käude ban sig så lätt om hjärtat. Det
var, som om en osynlig haml torkat
hans tårar och som om en mild röst
hviskat till honom: „L>en som mig
bekänner inför människor, honom dkall
också jag bekänna tör min fader."
Men ensam fick ban gå pa
hemvägen. Alla pojkarne hade rusat af i för-
väg. Sista biten var ileb också bara
Matts och han, som hade sällskap.
Men nu dröjde Klivs ined tlit för att
slippa det sällskapet.
Så gick hau fram och funderade.
Det låg ett tunt snötäcke öfver
marken, och den tidiga vinterskymningen
började redan falla pä. Vägen krökte
sig fram mellan Glad hammarsjön på
ena sidan och Backaskogen pä den
andra. Det var just kälkbacken, som
stupade ned mot sjön, där kälkarne
brukade kil» af långt utåt isen. Men
i år hade det dröjt så länge både med
kyla och snö, att det icke kunnat bli
någon likuing af Just som Klas gick
och undrade, hur länge det skulle
dröja, fick han se en kälke kila utför
backen, lara af utåt isen — därpå ett
brakande och ett krossande — ett skrik
— ooh så var alltsammans försvunnet.
Utan att veta hvad hau gjorde, utan
N:o 14.
1896.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
